Människan i ekosystemet.
Ja jag anser att Hobbes har rätt. Det finns inget mer än vår kropp och dess celler, men på ett annat plan tror jag (vill tro?) ändå att det finns något mer.
Jag tror inte att universum skapats av någon högre makt, jag tror på teorierna om Big Bang och att sedan slumpen, om det finns någon sådan, och evolutionen haft sin gång. Inget annat än det styr våran värld som den är idag, inga högre makter eller mystiska gudar. Ingenting annat än materia existerar, tror jag. Men samtidigt tror jag ju att det finns något mer, men jag tror inte att materia och ”ickemateria” existerar i samma dimension.
Nej jag tycker inte att världen är ett mysterium, inte på den materiella och världsliga nivån i alla fall. Här är den enkel, den är precis vad jag ser, känner, luktar, smakar och hör.
Ja, ett ekosystem är ett avgränsat område (stort eller litet) där alla levande organismer påverkar varandra, lever med varandra. Ett ekosystem är ingen organism utan en väv av organismer, en ”värld” där många, många organismer lever tillsammans.
Detta ekosystem existerar, men inte nödvändigtvis som vi tänkt oss det.
Nja jag är tveksam om det går att förstå hur allting fungerar. Skulle det vara värt all möda? Jag skulle ju ändå ta med mig de flesta av mina slutsatser och intryck i graven eftersom det är svårt att dela med sig av sina intryck då vi människor fungerar så olika, och då det är svårt att sätta ord på sånt här. Jag tror att jag inte behöver ränna runt och leta efter dessa intryck och erfarenheter, de kommer att komma till mig om jag lever fullt ut. Så nej jag tror jag kan lägga min tid på roligare saker, jag tror att jag kan få en bra bild av min värld genom livet.
Att gå ”djupare” innebär att gräva ner sig! Jag vill inte drunkna i vetenskapliga teorier om livet och vår omgivning. Lev det istället! Och njut av din omgivning medans den fortfarande finns kvar!
Ja, sanningen är alldeles för komplex, jag tror att för att få förståelse för omvärlden måste vi börja med förenklade modeller, men vi kan eftersom utöka vår kunskap, om vi vill. Men full förståelse tror jag är svår att uppnå, eftersom jag tror att vi alla har olika världsbilder. Därför blir det svårt att veta säkert att man har ”full förståelse”, att det man vet är sant. Därför tror jag också att vi aldrig kan få en sann bild av världen och allt i den och runt den.
Ja det tycker jag. En enorm fråga. Men jag skulle inte säga att det har någon betydelse för mitt liv. Jag existerar ju, eller hur? Måste jag veta varför? Eller hur? Nej, inte för min skull.
Måste jag veta om materia existerar? Är det sant? Existerar någon sanning? Nja, jag vet inte om jag vill gräva ner mig i något jag inte är säker på om det finns något svar på, jag kommer ju bli tokig av allt funderande tillslut!
Jag anser att den fysiska värden är verklig, för mig är den det. Men det skulle ju kunna vara ett matrix, eller en dröm. För mig skulle ju allt av det kännas verklig, eftersom jag är en liten människa.
Men jag tror inte att den fysiska världen är det enda som existerar, jag tror…hur ska man säga? Jag tror att det finns något mer. Något spännande som vi inte vet något om, som vi inte kan veta något om, en drömvärld eller ett gemensamt medvetande, ett större sammanhang. Eller kanske en värld vi själva skapar åt oss, vår fantasi helt enkelt. Men något mer finns, det tror jag!
Om mina tankar och känslor är materia? Nja jag kan ju inte känna på dem. Men man kan nog säga att de är en skapelse av materia, eftersom jag består av materia.
Nej, mina tankar är inte gjorda av celler, inte av materia. De har blivit till via materia, men är för den skull inte materia.
Jag tror inte att universum skapats av någon högre makt, jag tror på teorierna om Big Bang och att sedan slumpen, om det finns någon sådan, och evolutionen haft sin gång. Inget annat än det styr våran värld som den är idag, inga högre makter eller mystiska gudar. Ingenting annat än materia existerar, tror jag. Men samtidigt tror jag ju att det finns något mer, men jag tror inte att materia och ”ickemateria” existerar i samma dimension.
Nej jag tycker inte att världen är ett mysterium, inte på den materiella och världsliga nivån i alla fall. Här är den enkel, den är precis vad jag ser, känner, luktar, smakar och hör.
Ja, ett ekosystem är ett avgränsat område (stort eller litet) där alla levande organismer påverkar varandra, lever med varandra. Ett ekosystem är ingen organism utan en väv av organismer, en ”värld” där många, många organismer lever tillsammans.
Detta ekosystem existerar, men inte nödvändigtvis som vi tänkt oss det.
Nja jag är tveksam om det går att förstå hur allting fungerar. Skulle det vara värt all möda? Jag skulle ju ändå ta med mig de flesta av mina slutsatser och intryck i graven eftersom det är svårt att dela med sig av sina intryck då vi människor fungerar så olika, och då det är svårt att sätta ord på sånt här. Jag tror att jag inte behöver ränna runt och leta efter dessa intryck och erfarenheter, de kommer att komma till mig om jag lever fullt ut. Så nej jag tror jag kan lägga min tid på roligare saker, jag tror att jag kan få en bra bild av min värld genom livet.
Att gå ”djupare” innebär att gräva ner sig! Jag vill inte drunkna i vetenskapliga teorier om livet och vår omgivning. Lev det istället! Och njut av din omgivning medans den fortfarande finns kvar!
Ja, sanningen är alldeles för komplex, jag tror att för att få förståelse för omvärlden måste vi börja med förenklade modeller, men vi kan eftersom utöka vår kunskap, om vi vill. Men full förståelse tror jag är svår att uppnå, eftersom jag tror att vi alla har olika världsbilder. Därför blir det svårt att veta säkert att man har ”full förståelse”, att det man vet är sant. Därför tror jag också att vi aldrig kan få en sann bild av världen och allt i den och runt den.
Ja det tycker jag. En enorm fråga. Men jag skulle inte säga att det har någon betydelse för mitt liv. Jag existerar ju, eller hur? Måste jag veta varför? Eller hur? Nej, inte för min skull.
Måste jag veta om materia existerar? Är det sant? Existerar någon sanning? Nja, jag vet inte om jag vill gräva ner mig i något jag inte är säker på om det finns något svar på, jag kommer ju bli tokig av allt funderande tillslut!
Jag anser att den fysiska värden är verklig, för mig är den det. Men det skulle ju kunna vara ett matrix, eller en dröm. För mig skulle ju allt av det kännas verklig, eftersom jag är en liten människa.
Men jag tror inte att den fysiska världen är det enda som existerar, jag tror…hur ska man säga? Jag tror att det finns något mer. Något spännande som vi inte vet något om, som vi inte kan veta något om, en drömvärld eller ett gemensamt medvetande, ett större sammanhang. Eller kanske en värld vi själva skapar åt oss, vår fantasi helt enkelt. Men något mer finns, det tror jag!
Om mina tankar och känslor är materia? Nja jag kan ju inte känna på dem. Men man kan nog säga att de är en skapelse av materia, eftersom jag består av materia.
Nej, mina tankar är inte gjorda av celler, inte av materia. De har blivit till via materia, men är för den skull inte materia.
The Book Of Eli -Analys
1. Vilka filosofiska/religiösa teman hittar du i filmen?
Mycket kristet kan man väl säga. Eli är som Kristus, guds son, som kommit för att frälsa folket till den ”rätta religionen”/rädda Bibeln till eftervärlden. Men han dör p.g.a. giriga, vanliga ganska mänskliga människor, som vill åt hans makt, hans styrka genom tron. Eller så står denna godhjärtade, rättfärdiga och änglalika väsen ivägen för deras egna planer, ofta att skaffa sig eller behålla makten. Mycket tragiskt, men det tema, att vi människor själva dödar våran räddning återkommer inom många religioner och filosofier.
2. Varför är boken så viktig för Carneige?
Den är viktig för honom för att han skall kunna öka sin makt. Han vill använda den för att manipulera folket i staden. Han menar att med boken i sina händer kommer folket att följa honom blint. Detta gör att han kan hindra de ständiga striderna mellan dem, vilket i sin tur leder till att han kan utvidga sin stad men ändå ha kontroll över den. Han vill bygga flera städer där folk ska kunna leva bra, nära varandra utan att nödvändigtvis ha ihjäl varandra. Inte för folkets skull utan för att de ska se upp till honom, och för att han skall vinna på det. Ett imperium där han själv styr och har makten i sin hand.
3. Beskriv den vision och uppgift som Eli har!
Han skall föra bibeln i säkerhet. Till ett ställe där den kan vara, tas om hand, tryckas i fler exemplar. Ett ställe där den inte heller hotas av att användas till någons fördel, till något ont. Från detta ställe skall den sedan spridas på nytt.
4. Säger filmem att religion är något som manipulerar eller inspirerar?
Både och skulle jag vilja säga. Eli blir inspirerad, likaså Solara som väljer att följa med Eli på hans uppdrag. Men Carneige å sin sida vill använda den till att manipulera och styra. Fast samtidigt kan man väl säga att alla i filmen blir inspirerade av Bibeln, på olika sätt dock. För inspiration behöver ju inte innebära något positivt.
5. På vilka sätt har Bibeln och Koranen varit vapen i historien?
Krig sker väl ofta på grund av religion? Men att den skulle vara ett vapen? Nja, möjligen så att man i religionen hittar något som rättfärdigar våld mot någon annan, kanske till och med förespråkar det. Eller att man finner något som behöver försvaras. T.ex. finns det ett budord som säger att man ska tro på Gud endast, ingen annan! Vad gör man då med dem som tror på något annat?
Men man har i historien ofta använt sin heliga skrift för att rättfärdiga krig och mord, så på så sätt är de väl ett vapen. Ett väldigt mäktigt ett.
6. Vilka skäl finna att tro att denna framtidsvision är sannolik?
Att vi krigar och utvecklar vapen som skulle kunna förstöra planeten. Att vi dessutom håller på att förstöra vår planet genom uppvärmning gör det väl inte bättre, det blir konkurrens om ställen där det fortfarande går att leva, vilket alldeles säkert skulle leda till krig. Eller tvingar krisen kanske fram någon som tänker; ”det jag inte har det ska inte någon annan heller ha”, och spränger hela skiten. Vilket kanske inte skulle vara mer än rätt.
7. Vilken sorts ”tro” har Eli? (mysko fråga)
Han tror på den Gud som talat till honom och sagt honom hur han skall finna Bibeln och att han skall föra den till säkerhet, västerut. Han tror att han, som budbärare, skyddas av denna Gud tills uppdraget är slutfört.
8. Var finns hoppet om framtiden i denna postapokalyptiska värld?
I bevarandet av minnen från den gamla världen, och återuppbyggnaden av den tycker jag (museet). Tron på att jorden och mänskligheten skall kunna repa sig. Elis hopp för framtiden handlar om att finna den säkra platsen för Bibeln som Gud talat om. Att han finner den just där, på museet där man bevarar saker från ”innan”, är ingen tillfällighet. Det är platsen varifrån den nya världen skall byggas upp.
9. Vad säger filmen om ”heliga skrifters” betydelse för världen?
Filmen säger att de har stor betydelse. De enar folket, ger dem gemensam tro och hopp om framtiden. Också tro på att någon vakar över oss och skyddar oss mot ont.
10. På vilket sätt är språket och läsandet viktiga saker för människorna i filmen?Det ger en möjlighet att få veta saker om den gamla världen.
Det är inte många som kan läsa eller skriva. Det har åter (som innan upplysningen) blivit en ovanlig kunskap. Den som kan läsa har makt över dem som inte kan. Extra mycket i den här filmen eftersom de lever för att få reda på hur den gamla världen var, hur levde människorna? Hur gjorde de alla saker? Man ville ha deras kunskap, och läsandet var ett stort hjälpmedel i jakten.
11. Varför ger Hollywood ut så mycket apokalyptiska filmer just nu tror du?
För att vi befinner oss en stor miljökris. Kommer vi ens att överleva? Det är helt enkelt ett aktuellt och intressant ämne, som lockar många tittare.
Mycket kristet kan man väl säga. Eli är som Kristus, guds son, som kommit för att frälsa folket till den ”rätta religionen”/rädda Bibeln till eftervärlden. Men han dör p.g.a. giriga, vanliga ganska mänskliga människor, som vill åt hans makt, hans styrka genom tron. Eller så står denna godhjärtade, rättfärdiga och änglalika väsen ivägen för deras egna planer, ofta att skaffa sig eller behålla makten. Mycket tragiskt, men det tema, att vi människor själva dödar våran räddning återkommer inom många religioner och filosofier.
2. Varför är boken så viktig för Carneige?
Den är viktig för honom för att han skall kunna öka sin makt. Han vill använda den för att manipulera folket i staden. Han menar att med boken i sina händer kommer folket att följa honom blint. Detta gör att han kan hindra de ständiga striderna mellan dem, vilket i sin tur leder till att han kan utvidga sin stad men ändå ha kontroll över den. Han vill bygga flera städer där folk ska kunna leva bra, nära varandra utan att nödvändigtvis ha ihjäl varandra. Inte för folkets skull utan för att de ska se upp till honom, och för att han skall vinna på det. Ett imperium där han själv styr och har makten i sin hand.
3. Beskriv den vision och uppgift som Eli har!
Han skall föra bibeln i säkerhet. Till ett ställe där den kan vara, tas om hand, tryckas i fler exemplar. Ett ställe där den inte heller hotas av att användas till någons fördel, till något ont. Från detta ställe skall den sedan spridas på nytt.
4. Säger filmem att religion är något som manipulerar eller inspirerar?
Både och skulle jag vilja säga. Eli blir inspirerad, likaså Solara som väljer att följa med Eli på hans uppdrag. Men Carneige å sin sida vill använda den till att manipulera och styra. Fast samtidigt kan man väl säga att alla i filmen blir inspirerade av Bibeln, på olika sätt dock. För inspiration behöver ju inte innebära något positivt.
5. På vilka sätt har Bibeln och Koranen varit vapen i historien?
Krig sker väl ofta på grund av religion? Men att den skulle vara ett vapen? Nja, möjligen så att man i religionen hittar något som rättfärdigar våld mot någon annan, kanske till och med förespråkar det. Eller att man finner något som behöver försvaras. T.ex. finns det ett budord som säger att man ska tro på Gud endast, ingen annan! Vad gör man då med dem som tror på något annat?
Men man har i historien ofta använt sin heliga skrift för att rättfärdiga krig och mord, så på så sätt är de väl ett vapen. Ett väldigt mäktigt ett.
6. Vilka skäl finna att tro att denna framtidsvision är sannolik?
Att vi krigar och utvecklar vapen som skulle kunna förstöra planeten. Att vi dessutom håller på att förstöra vår planet genom uppvärmning gör det väl inte bättre, det blir konkurrens om ställen där det fortfarande går att leva, vilket alldeles säkert skulle leda till krig. Eller tvingar krisen kanske fram någon som tänker; ”det jag inte har det ska inte någon annan heller ha”, och spränger hela skiten. Vilket kanske inte skulle vara mer än rätt.
7. Vilken sorts ”tro” har Eli? (mysko fråga)
Han tror på den Gud som talat till honom och sagt honom hur han skall finna Bibeln och att han skall föra den till säkerhet, västerut. Han tror att han, som budbärare, skyddas av denna Gud tills uppdraget är slutfört.
8. Var finns hoppet om framtiden i denna postapokalyptiska värld?
I bevarandet av minnen från den gamla världen, och återuppbyggnaden av den tycker jag (museet). Tron på att jorden och mänskligheten skall kunna repa sig. Elis hopp för framtiden handlar om att finna den säkra platsen för Bibeln som Gud talat om. Att han finner den just där, på museet där man bevarar saker från ”innan”, är ingen tillfällighet. Det är platsen varifrån den nya världen skall byggas upp.
9. Vad säger filmen om ”heliga skrifters” betydelse för världen?
Filmen säger att de har stor betydelse. De enar folket, ger dem gemensam tro och hopp om framtiden. Också tro på att någon vakar över oss och skyddar oss mot ont.
10. På vilket sätt är språket och läsandet viktiga saker för människorna i filmen?Det ger en möjlighet att få veta saker om den gamla världen.
Det är inte många som kan läsa eller skriva. Det har åter (som innan upplysningen) blivit en ovanlig kunskap. Den som kan läsa har makt över dem som inte kan. Extra mycket i den här filmen eftersom de lever för att få reda på hur den gamla världen var, hur levde människorna? Hur gjorde de alla saker? Man ville ha deras kunskap, och läsandet var ett stort hjälpmedel i jakten.
11. Varför ger Hollywood ut så mycket apokalyptiska filmer just nu tror du?
För att vi befinner oss en stor miljökris. Kommer vi ens att överleva? Det är helt enkelt ett aktuellt och intressant ämne, som lockar många tittare.
Kommer hem och är snäll – analys
Sören kommer hem full. Tyra har sått och väntat på honom i fem timmar.
Hon vill vara till lags. Det vill han med. Men ingen av dem klarar riktigt att vara det. Hon blir sur/arg/ledsen på honom för att han inte kom hem då han sa att han skulle komma hem.
Och han blir sur/arg/ledsen för att hon inte blir glad över att han kommer hem, och dessutom har köpt henne lite frukt. Han flammar upp och börjar skrika och gorma över att hon är en sån ”surkona” som inte blir glad över att han kommit hem. Han säger att han lika gärna kunnat stanna kvar ute med sina vänner och kanske till och med följt med till en bordell för lite kvinnligt sällskap. Han hotar med att gå ut igen.
Hon sitter tyst och hör på vad han säger, reagerar inte, utan anklagar istället, i tysthet, sig själv för att hon inte kan bortse från det han säger, och ”nojsa” med honom så att han blir glad igen, lugnar ner sig och kommer in.
Han blir förskräckt över sig själv och de saker han säger. Hur kan han säga sådana saker till den kvinna han älskar?
Krisen, tycker jag, är då hon går in i köket, drar sig undan honom och konflikten. Men han bara följer efter och hotar, anklagar, förolämpar.
Klimax är då de börjar inse hur fel detta är! Hur blev det såhär galet? Varför kan det inte bara vara bra? Som för alla andra…
När hon sedan tar mod till sig och öppnar sig för honom, säger honom hur rädd hon är att förlora honom löses hela knuten liksom upp. Han har nu fått höra det ha velat och tar henne varligt i sin famn. Men ömt och försiktigt för han är henne inte värdig efter vad han gjort mot henne. Hon får också som hon vill, han älskar henne och vill ha henne och hon får krypa ihop i hans famn.
Jag tycket att hon är hjälten, på sitt sätt. Hon härdar ut, väntar och väntar. Och lider. (Men vem vinner egentligen på detta? Ingen. Inte hon själv iallafal.) kanske är hon hjälten för att det är hon som blir sårad, lämnad av sin man, den man hon älskar, för sprit, roligt sällskap och andra kvinnor.
Fienden är spriten, Sörens vän och Sören och Tyras envishet. Deras envishet att visa sin hård sida och deras försök att dölja sina känslor. Att envist vänta på att den andre ska bli snäll, krama om och säga förlåt. Nån sorts stolthet kanske?
Stämningen är hopplös från första början tycker jag. Kall och grå, död och eländig.
Ett hjärta på väg att krossas, eller är det redan trasigt?
Sanningen är lidandet, men också deras kärlek till varandra, en kärlek som de verkar ha svårt att hantera, men kärlek dock.
Författaren.
Det är någon utifrån som berättar, texten är i tredje person. Han/hon/det berättar som om han/hon/det stod precis bredvid och iakttog vad som hände. Men antagligen är personen i fråga också tankeläsare eftersom man får veta vad som tänks under berättelsens gång. Eller så låtsas han/hon/det att hon/han/det vet.
Hon vill vara till lags. Det vill han med. Men ingen av dem klarar riktigt att vara det. Hon blir sur/arg/ledsen på honom för att han inte kom hem då han sa att han skulle komma hem.
Och han blir sur/arg/ledsen för att hon inte blir glad över att han kommer hem, och dessutom har köpt henne lite frukt. Han flammar upp och börjar skrika och gorma över att hon är en sån ”surkona” som inte blir glad över att han kommit hem. Han säger att han lika gärna kunnat stanna kvar ute med sina vänner och kanske till och med följt med till en bordell för lite kvinnligt sällskap. Han hotar med att gå ut igen.
Hon sitter tyst och hör på vad han säger, reagerar inte, utan anklagar istället, i tysthet, sig själv för att hon inte kan bortse från det han säger, och ”nojsa” med honom så att han blir glad igen, lugnar ner sig och kommer in.
Han blir förskräckt över sig själv och de saker han säger. Hur kan han säga sådana saker till den kvinna han älskar?
Krisen, tycker jag, är då hon går in i köket, drar sig undan honom och konflikten. Men han bara följer efter och hotar, anklagar, förolämpar.
Klimax är då de börjar inse hur fel detta är! Hur blev det såhär galet? Varför kan det inte bara vara bra? Som för alla andra…
När hon sedan tar mod till sig och öppnar sig för honom, säger honom hur rädd hon är att förlora honom löses hela knuten liksom upp. Han har nu fått höra det ha velat och tar henne varligt i sin famn. Men ömt och försiktigt för han är henne inte värdig efter vad han gjort mot henne. Hon får också som hon vill, han älskar henne och vill ha henne och hon får krypa ihop i hans famn.
Jag tycket att hon är hjälten, på sitt sätt. Hon härdar ut, väntar och väntar. Och lider. (Men vem vinner egentligen på detta? Ingen. Inte hon själv iallafal.) kanske är hon hjälten för att det är hon som blir sårad, lämnad av sin man, den man hon älskar, för sprit, roligt sällskap och andra kvinnor.
Fienden är spriten, Sörens vän och Sören och Tyras envishet. Deras envishet att visa sin hård sida och deras försök att dölja sina känslor. Att envist vänta på att den andre ska bli snäll, krama om och säga förlåt. Nån sorts stolthet kanske?
Stämningen är hopplös från första början tycker jag. Kall och grå, död och eländig.
Ett hjärta på väg att krossas, eller är det redan trasigt?
Sanningen är lidandet, men också deras kärlek till varandra, en kärlek som de verkar ha svårt att hantera, men kärlek dock.
Författaren.
Det är någon utifrån som berättar, texten är i tredje person. Han/hon/det berättar som om han/hon/det stod precis bredvid och iakttog vad som hände. Men antagligen är personen i fråga också tankeläsare eftersom man får veta vad som tänks under berättelsens gång. Eller så låtsas han/hon/det att hon/han/det vet.
Blomman som kunde gjort Linné till Darwin, förkortning...
Blomman som kunde gjort Linné till Darwin.
1742 hittade en Uppsalastudent en märklig blomma på Södra Gåsskäret i Stockholms norra skärgård. Den visades, vid återkomsten till Uppsala, för blomsterkungen Linné och blev hans stora huvudbry. Den passade ju inte in i hans system!
Den märkliga blomman förvirrade Linné och blev hans ”monster” (se senare förklaring). Han sade följande om den; ”icke mindre vidunderlighet, än om en ko födde en kalf med varghufud”. Han gav blomman namnet Peloria, från Grekiskans ord för vidunder eller monster.
Idag är Pelorian växtvärldens mest kända mutation, en Gulsporre med KRAFTIGT förändrade blommor.
Linnés sexualsystem hotades av denna Peloria. Pelorian är omöjlig att pollinera, den kan inte heller sätta frö. Detta gjorde att Linné började fundera på om hans livsverk, hans system, verkligen var värt något? Enligt Linnés sexualsystem placeras Peloria och gulsporre i olika klasser, vilket förbryllade honom mycket; ”Peloria äger till yttre utseendet en sådan likhet med Linaria (gulsporre), att ingen före blommans utveckling kan åtskilja dem”.
I Linnés två första avhandlingar om arterna var hans syn på och uppfattning av världen mycket religiöst färgad. Han hänvisade till en högre makt när han talade om sitt system. Men om ett högre väsen skapat alla arter in i ett perfekt system kan väl en växt knappast byta släkte, än mindre klass?! Linné fick alltså släppa lite på idén om en högre makt och utvecklade istället en aning vaga teorier om att nya arter kan bildas genom hybridisering. När han senare beskriver teorin lite klarare i sin skrift Peloria blir han varnad av den teologiska censuren. De tyckte att hans idéer om att arter kunde uppkomma efter skapelsen var ”farliga” och opassande.
Idéerna hade enligt Linnés vän tillika teolog Johan Browallius skapat stor oro inom teologiska kretsar.
Linné tar dock inte åt sig av varningarna utan fortsätter utveckla sin idé om hybridisering, men Peloria nämner han aldrig igen.
Jag tycker att det är lite tveksamt om man kan säga att Linné var en evolutionsidé, liknande Darwins, på spåren. Han nämner aldrig något liknande i något av sina verk.
Men kan då Darwins idé om evolution genom naturligt urval förklara varför Pelorian existerar? Den är inte välanpassad och kan inte sätta frö eller sprida pollen. När en planta dör har den alltså inte ”förökat” sig, inte skickat några anlag för Peloria vidare.
På den ö där Peloria hittades första gången (första dokumenterade gången) finns nu inga plantor kvar, men 1952 fann en botaniker flera plantor på en ö i närheten. Men inte heller de finns kvar idag.
Dock har man funnit Peloria på tre nya, hittills okända platser i närheten av Uppsala.
Anledningen till att Peloria fortfarande existerar är att det är en mutation av gulsporre. Det är ett fel som har uppstått i den process som styr när och var generna i blomman ska vara aktiva eller inte. Hos Pelorian är nyckelgenen inte aktiv när den ska. Detta innebär att den för pollineringen så viktiga formen på blomman blir en helt annan; fem identiska kronblad med fem sporrar i en ring. Förändringen är så stor att Pelorian inte kan ta emot eller sprida pollen via humlor, som är fallet med vanliga gulsporrar.
Detta borde ju tyda på att Pelorian ska ha dött ut, men ”tack vare” att mutationen vilar hos gulsporrar med bara en skadad genuppsättning så dyker den fortfarande upp här och där, 270 år efter att den blev funnen första gången.
Andelen gulsporre som bär på Peloria-mutationen i enkel uppsättning är ungefär 10%, men att det blir en med dubbel uppsättning är mycket mer ovanligt. I en undersökning var det bara ca 0.2% av de inventerade plantorna som var Peloriska.
Men det är alltså inte omöjligt att Peloria ”återuppstår”, en dubbel uppsättning av den muterade genen, sen har vi åter Linnés monster i naturen!
Detta förklarar att det naturliga urvalet inte kunnat göra slut på Pelorian, trots dess usla anpassing. En mutation är skadlig för den som bär på den, men det naturliga urvalet kan inte komma åt den innan den existerar fullt ut. Så länge en gulsporre bara har en enkel uppsättning av Peloria-mutationen fungerar blomman som den ska. När Peloria sedan uppkommer med dubbel uppsättning överlever den inte, men genen finns fortfarande kvar, så att Peloria kan uppstå igen.
Men detta fick Linné aldrig reda på, han ville aldrig mer veta av den blomma som nära nog låtit hans system gå i kras. Inte ens då Linnés son ville visa honom att Peloria inte kunde sätta frö ville han lyssna utan vände ryggen till, aldrig mer ville han höra om sitt monster!
1742 hittade en Uppsalastudent en märklig blomma på Södra Gåsskäret i Stockholms norra skärgård. Den visades, vid återkomsten till Uppsala, för blomsterkungen Linné och blev hans stora huvudbry. Den passade ju inte in i hans system!
Den märkliga blomman förvirrade Linné och blev hans ”monster” (se senare förklaring). Han sade följande om den; ”icke mindre vidunderlighet, än om en ko födde en kalf med varghufud”. Han gav blomman namnet Peloria, från Grekiskans ord för vidunder eller monster.
Idag är Pelorian växtvärldens mest kända mutation, en Gulsporre med KRAFTIGT förändrade blommor.
Linnés sexualsystem hotades av denna Peloria. Pelorian är omöjlig att pollinera, den kan inte heller sätta frö. Detta gjorde att Linné började fundera på om hans livsverk, hans system, verkligen var värt något? Enligt Linnés sexualsystem placeras Peloria och gulsporre i olika klasser, vilket förbryllade honom mycket; ”Peloria äger till yttre utseendet en sådan likhet med Linaria (gulsporre), att ingen före blommans utveckling kan åtskilja dem”.
I Linnés två första avhandlingar om arterna var hans syn på och uppfattning av världen mycket religiöst färgad. Han hänvisade till en högre makt när han talade om sitt system. Men om ett högre väsen skapat alla arter in i ett perfekt system kan väl en växt knappast byta släkte, än mindre klass?! Linné fick alltså släppa lite på idén om en högre makt och utvecklade istället en aning vaga teorier om att nya arter kan bildas genom hybridisering. När han senare beskriver teorin lite klarare i sin skrift Peloria blir han varnad av den teologiska censuren. De tyckte att hans idéer om att arter kunde uppkomma efter skapelsen var ”farliga” och opassande.
Idéerna hade enligt Linnés vän tillika teolog Johan Browallius skapat stor oro inom teologiska kretsar.
Linné tar dock inte åt sig av varningarna utan fortsätter utveckla sin idé om hybridisering, men Peloria nämner han aldrig igen.
Jag tycker att det är lite tveksamt om man kan säga att Linné var en evolutionsidé, liknande Darwins, på spåren. Han nämner aldrig något liknande i något av sina verk.
Men kan då Darwins idé om evolution genom naturligt urval förklara varför Pelorian existerar? Den är inte välanpassad och kan inte sätta frö eller sprida pollen. När en planta dör har den alltså inte ”förökat” sig, inte skickat några anlag för Peloria vidare.
På den ö där Peloria hittades första gången (första dokumenterade gången) finns nu inga plantor kvar, men 1952 fann en botaniker flera plantor på en ö i närheten. Men inte heller de finns kvar idag.
Dock har man funnit Peloria på tre nya, hittills okända platser i närheten av Uppsala.
Anledningen till att Peloria fortfarande existerar är att det är en mutation av gulsporre. Det är ett fel som har uppstått i den process som styr när och var generna i blomman ska vara aktiva eller inte. Hos Pelorian är nyckelgenen inte aktiv när den ska. Detta innebär att den för pollineringen så viktiga formen på blomman blir en helt annan; fem identiska kronblad med fem sporrar i en ring. Förändringen är så stor att Pelorian inte kan ta emot eller sprida pollen via humlor, som är fallet med vanliga gulsporrar.
Detta borde ju tyda på att Pelorian ska ha dött ut, men ”tack vare” att mutationen vilar hos gulsporrar med bara en skadad genuppsättning så dyker den fortfarande upp här och där, 270 år efter att den blev funnen första gången.
Andelen gulsporre som bär på Peloria-mutationen i enkel uppsättning är ungefär 10%, men att det blir en med dubbel uppsättning är mycket mer ovanligt. I en undersökning var det bara ca 0.2% av de inventerade plantorna som var Peloriska.
Men det är alltså inte omöjligt att Peloria ”återuppstår”, en dubbel uppsättning av den muterade genen, sen har vi åter Linnés monster i naturen!
Detta förklarar att det naturliga urvalet inte kunnat göra slut på Pelorian, trots dess usla anpassing. En mutation är skadlig för den som bär på den, men det naturliga urvalet kan inte komma åt den innan den existerar fullt ut. Så länge en gulsporre bara har en enkel uppsättning av Peloria-mutationen fungerar blomman som den ska. När Peloria sedan uppkommer med dubbel uppsättning överlever den inte, men genen finns fortfarande kvar, så att Peloria kan uppstå igen.
Men detta fick Linné aldrig reda på, han ville aldrig mer veta av den blomma som nära nog låtit hans system gå i kras. Inte ens då Linnés son ville visa honom att Peloria inte kunde sätta frö ville han lyssna utan vände ryggen till, aldrig mer ville han höra om sitt monster!
Filmanalys av Korpen flyger
1.Vilka filosofiska teman hittar du i filmen?
Kampen mellan gott och ont, den är tydlig och är ju egentligen det som hela filmen kretsar kring. Men vad är då det goda och vad är det onda? Har Gestur rätt, eller gör han fel i att hämnas sina föräldrars död? Det kan man vända och vrida på i oändlighet, utan att komma på något som är ”rätt”.
Men sen också den enskilda individens kamp för sin egen upprättelse, att andra ska acceptera, respektera och helst också se upp till dem. Något som alla vill, men som om det förvägras dem kan leda till handlingar typ Gesturs. Han har ju blivit djupt kränkt genom den förvägrade barndomen och att han måstat leta så länge efter förrövarna. Men när han väl är på rätt spår finns inget som helst tvivel, ingen eftertanke, inget annat än målet existerar.
2. Miljön är pre-industriell - hur anser du att livskvaliteten är?
Jämför man deras livskvalité med våran är den ju inte mycket att ha, men de har ju ändå den mat de behöver, de lever ju inte torftigt direkt. Deras hygien o.s.v. är ju däremot inte speciellt bra. De lever under väldigt primitiva förhållanden.
3. Lever öborna i ett hållbart ekosystem?
Nej, det kan jag inte påstå att jag tycker. De lever endast på kött, som det ser ut i filmen, och det är ju inte alls bra! Djuren kommer ju tillslut att försvinna och då blir det svårt att överleva. Dessutom är den kosten inte den bästa för deras hälsa. Det syns ju mest på Erik och hans familj, de är överviktiga, på ett onyttigt sätt
4. Vilka personliga motiv driver huvudpersonen? Vilka motiv driver hans syster?
Han drivs av lystnad efter hämnd. Han vill hämnas sin bortrövade syster och mördade föräldrar. Och säkert sin förstörda barndom, sitt hatfyllda sinne, att allt blev som det blev.
Systern drivs av viljan att det ska kunna lösas utan blodspillan, fredligt och stilla. Inga av hennes älskade nära får dö!
5. Filmen skildrar ett kulturskifte - det mjuka mot det hårda, kristet tänkande mot ett hedniskt? Håller du med om den historiska riktigheten i detta?
Jag tycker att det i överhuvudtaget är fel att tvinga på någon annan sin egen tro, eler något annat som man brinner för. Det är helt galet! Alla har ju ett eget val att göra, och ska inte bli dödade för att de inte vill t.ex. byta religion. Och vill man nu få någon att byta tro, övertyga dem!
6. Vilka argument vill filmen använda i sitt förespråkande för kristendomen? På vilket sätt vann "pennan över svärdet" i Islands historia?
De visar scenerna i början som det typiska kristna levnadssättet; att ta hand om varandra, föräldrar och barn har en nära relation och livet är ganska enkelt. De levde i frid.
När kristendomen kom till Island var det först bråk(inte så mycket), men sedan förhandlades det fram att alla skulle döpas och religionsbytet accepterades. Omvändelsen på Island anses vara den mest fredliga omvändelsen som genomfördes.
När religionen väl var accepterad så fick ju folket ökade kunskaper i läsning och skrift, vilket man ju kan säga är en vinst för pennan. Svärdet behövde ju knappt används! Och pennan har fört vidare historier från Islands tidigare historia till eftervärlden.
7. Vilka argument kan du använda för att försvara hedendomen?
Den är det ursprungliga! Det är ett ganska tungt argument tycker jag. Den visar på hur vårt levnadssätt antagligen sett ut fram tills kristendomen och det att vi började bli mer civiliserade.
Men att döda folk för pengar kan ju inte försvaras med några som helst argument.
Men å andra sidan var det ju inte det det enda hedningarna gjorde…så ja just dödandet är oförsvarbart, men i övrig är väl deras levnadsstil inte sämre än någon annans.
8. Vilken scen grep dig mest i filmen? Beskriv!
När ”guestur” dödat alla på gården där hans syster levt de senaste 20 åren och hon säger att hon ska stanna där, att han ska gå därifrån; hon vill inte se honom mer! Den fångade mig…
Om man tänker sig ur hans situation, han har precis räddat systern enligt honom själv, men hon vill inte ha hans räddning, hon ville faktiskt ha det som det var innan han kom! Stackare! Ha dödat, och sedan inte få den minsta uppskattning. Då var ju dödandet i onödan! Och helt mot hans tro, hans faders principer och övertygelse.
9. I Havamal står:"Räkna allt ont som ett ont för dig själv, giv ej dina fiender frid!" Diskutera denna livsinställning med ex. ur filmen!
Det måste vara jobbigt att inte “få” släppa något, att man måste hänga kvar och vara bitter över något som ändå inte går att göra ogjort.
Det ser man ju på Gestur i filmen, han får ingen ro och HELA hans liv har kretsat kring hämnd. Vad ska han nu, när hämnden är uträttad, göra?
Och hämnd föder bara hämnd, så länge denna livsinställning finns kvar så kommer ju aldrig cykeln av hämnd och död aldrig ta slut. Det syns ju också i filmen, när systerns son tar upp knivarna och följer efter Gestur.
Sedan bär väl alla inom sig viljan att få upprättelse, men att döda är ju att gå lite väl långt, eller?
Kampen mellan gott och ont, den är tydlig och är ju egentligen det som hela filmen kretsar kring. Men vad är då det goda och vad är det onda? Har Gestur rätt, eller gör han fel i att hämnas sina föräldrars död? Det kan man vända och vrida på i oändlighet, utan att komma på något som är ”rätt”.
Men sen också den enskilda individens kamp för sin egen upprättelse, att andra ska acceptera, respektera och helst också se upp till dem. Något som alla vill, men som om det förvägras dem kan leda till handlingar typ Gesturs. Han har ju blivit djupt kränkt genom den förvägrade barndomen och att han måstat leta så länge efter förrövarna. Men när han väl är på rätt spår finns inget som helst tvivel, ingen eftertanke, inget annat än målet existerar.
2. Miljön är pre-industriell - hur anser du att livskvaliteten är?
Jämför man deras livskvalité med våran är den ju inte mycket att ha, men de har ju ändå den mat de behöver, de lever ju inte torftigt direkt. Deras hygien o.s.v. är ju däremot inte speciellt bra. De lever under väldigt primitiva förhållanden.
3. Lever öborna i ett hållbart ekosystem?
Nej, det kan jag inte påstå att jag tycker. De lever endast på kött, som det ser ut i filmen, och det är ju inte alls bra! Djuren kommer ju tillslut att försvinna och då blir det svårt att överleva. Dessutom är den kosten inte den bästa för deras hälsa. Det syns ju mest på Erik och hans familj, de är överviktiga, på ett onyttigt sätt
4. Vilka personliga motiv driver huvudpersonen? Vilka motiv driver hans syster?
Han drivs av lystnad efter hämnd. Han vill hämnas sin bortrövade syster och mördade föräldrar. Och säkert sin förstörda barndom, sitt hatfyllda sinne, att allt blev som det blev.
Systern drivs av viljan att det ska kunna lösas utan blodspillan, fredligt och stilla. Inga av hennes älskade nära får dö!
5. Filmen skildrar ett kulturskifte - det mjuka mot det hårda, kristet tänkande mot ett hedniskt? Håller du med om den historiska riktigheten i detta?
Jag tycker att det i överhuvudtaget är fel att tvinga på någon annan sin egen tro, eler något annat som man brinner för. Det är helt galet! Alla har ju ett eget val att göra, och ska inte bli dödade för att de inte vill t.ex. byta religion. Och vill man nu få någon att byta tro, övertyga dem!
6. Vilka argument vill filmen använda i sitt förespråkande för kristendomen? På vilket sätt vann "pennan över svärdet" i Islands historia?
De visar scenerna i början som det typiska kristna levnadssättet; att ta hand om varandra, föräldrar och barn har en nära relation och livet är ganska enkelt. De levde i frid.
När kristendomen kom till Island var det först bråk(inte så mycket), men sedan förhandlades det fram att alla skulle döpas och religionsbytet accepterades. Omvändelsen på Island anses vara den mest fredliga omvändelsen som genomfördes.
När religionen väl var accepterad så fick ju folket ökade kunskaper i läsning och skrift, vilket man ju kan säga är en vinst för pennan. Svärdet behövde ju knappt används! Och pennan har fört vidare historier från Islands tidigare historia till eftervärlden.
7. Vilka argument kan du använda för att försvara hedendomen?
Den är det ursprungliga! Det är ett ganska tungt argument tycker jag. Den visar på hur vårt levnadssätt antagligen sett ut fram tills kristendomen och det att vi började bli mer civiliserade.
Men att döda folk för pengar kan ju inte försvaras med några som helst argument.
Men å andra sidan var det ju inte det det enda hedningarna gjorde…så ja just dödandet är oförsvarbart, men i övrig är väl deras levnadsstil inte sämre än någon annans.
8. Vilken scen grep dig mest i filmen? Beskriv!
När ”guestur” dödat alla på gården där hans syster levt de senaste 20 åren och hon säger att hon ska stanna där, att han ska gå därifrån; hon vill inte se honom mer! Den fångade mig…
Om man tänker sig ur hans situation, han har precis räddat systern enligt honom själv, men hon vill inte ha hans räddning, hon ville faktiskt ha det som det var innan han kom! Stackare! Ha dödat, och sedan inte få den minsta uppskattning. Då var ju dödandet i onödan! Och helt mot hans tro, hans faders principer och övertygelse.
9. I Havamal står:"Räkna allt ont som ett ont för dig själv, giv ej dina fiender frid!" Diskutera denna livsinställning med ex. ur filmen!
Det måste vara jobbigt att inte “få” släppa något, att man måste hänga kvar och vara bitter över något som ändå inte går att göra ogjort.
Det ser man ju på Gestur i filmen, han får ingen ro och HELA hans liv har kretsat kring hämnd. Vad ska han nu, när hämnden är uträttad, göra?
Och hämnd föder bara hämnd, så länge denna livsinställning finns kvar så kommer ju aldrig cykeln av hämnd och död aldrig ta slut. Det syns ju också i filmen, när systerns son tar upp knivarna och följer efter Gestur.
Sedan bär väl alla inom sig viljan att få upprättelse, men att döda är ju att gå lite väl långt, eller?
Filmanalys av Freedom Writers
1. Vem är huvudpersonen i filmen? Lärarinnan eller eleverna? motivera ditt svar!
Jag tycker de är huvudpersoner allihop, men det krestar ju mest om lärarinnans privata liv, det är henne man får följa hem mest. Men utifrån henne och hennes liv kommer också elevernas liv fram.
2. På vilket sätt handlar filmen om rasism? Ge exempel ur filmen.
Alla "raser" bråkar ju med varandra! Och de övriga lärarna på skolan har också fördomar mot "svarta" barn och ungdomar. De anser ju att de inte är lika kompetenta och kapabla till studier som vita barn. Hela filmen handlar ju om rasism, men också om kampen MOT den!
3. Vad är historiska orsaker till att eleverna har så svåra liv?
De olika folken i USA , och på andra ställen också för den delen, har alltid bråkat om plats. Indianerna för det land som från början ver deras, de vita för den mark de anser vara deras eftersom de är "överlägsna", de svarta för den plats de "blivit tilldelade" av de vita och asiater m.fl. för den plats de VILL ha. De vita trycker ner de andra och på de områden de blivit "tilldelade" har de bråkat, slagits för revir, status, respekt och makt.
4. Vilken scen var den starkaste i filmen, enligt dig?
Linjeleken. Den scene var stark tycker jag. Först var alla väldigt skeptiska, men trots det deltog alla och mjuknade när de såg att de flesta andra var i samma situation som de själva. De lärde känna varandra bättre och inåg hur lika de var.
Scenen när lärarinnan delar ut dagböckerna är också stark tycker jag. Hon låter dem själva komma och hämta, som en markering på att de är fria att göra som de vill. Ingen vill gå fram först, men så tillslut gör en det och då följer alla andra hennes exempel. Och trots den första motviljan så är facket med dagböcker vars ägare vill att de ska läsas fullt när lärarinnan kollar det. Fullt, trots att hon förväntade sig att det skulle vara tomt!
5. Vad är det med själva skrivandet som blir så viktigt för eleverna?
Jag tror att det är det att de känner att de har någon de kan lita på, någon som verkligen vill lyssna på vad de har att säga. Någon som inte sprider vidare, någon de alla känner och som inte är med i något gäng. Och så kanske skrivandet hjälper dem att inse vad de egentligem håller på med, ved som händer med dem, med deras värld, med deras vänner.
6. Vilka två olika syner på skola och undervisning ser du i filmen?
* Att skolan är till för smarta (helst vita) barn. Och alla ska anpassa sig till det system som redan finns (som f.ö är urtråkigt och inte främjar någon som helst krativitet). Det ska helst vara som det alltid har varit.
* Skolan är till för ungdomarna och barnen, den ska vara på deras villkor, och lärare och elev ska ha en nära relation, känna varandra väl så att undervisningen kan anpassas till elerverna på ett bra sätt.
7. Vad säger filmen om begreppet sanning?
Att alla har en egen sanning. Följ den!
Jag tycker de är huvudpersoner allihop, men det krestar ju mest om lärarinnans privata liv, det är henne man får följa hem mest. Men utifrån henne och hennes liv kommer också elevernas liv fram.
2. På vilket sätt handlar filmen om rasism? Ge exempel ur filmen.
Alla "raser" bråkar ju med varandra! Och de övriga lärarna på skolan har också fördomar mot "svarta" barn och ungdomar. De anser ju att de inte är lika kompetenta och kapabla till studier som vita barn. Hela filmen handlar ju om rasism, men också om kampen MOT den!
3. Vad är historiska orsaker till att eleverna har så svåra liv?
De olika folken i USA , och på andra ställen också för den delen, har alltid bråkat om plats. Indianerna för det land som från början ver deras, de vita för den mark de anser vara deras eftersom de är "överlägsna", de svarta för den plats de "blivit tilldelade" av de vita och asiater m.fl. för den plats de VILL ha. De vita trycker ner de andra och på de områden de blivit "tilldelade" har de bråkat, slagits för revir, status, respekt och makt.
4. Vilken scen var den starkaste i filmen, enligt dig?
Linjeleken. Den scene var stark tycker jag. Först var alla väldigt skeptiska, men trots det deltog alla och mjuknade när de såg att de flesta andra var i samma situation som de själva. De lärde känna varandra bättre och inåg hur lika de var.
Scenen när lärarinnan delar ut dagböckerna är också stark tycker jag. Hon låter dem själva komma och hämta, som en markering på att de är fria att göra som de vill. Ingen vill gå fram först, men så tillslut gör en det och då följer alla andra hennes exempel. Och trots den första motviljan så är facket med dagböcker vars ägare vill att de ska läsas fullt när lärarinnan kollar det. Fullt, trots att hon förväntade sig att det skulle vara tomt!
5. Vad är det med själva skrivandet som blir så viktigt för eleverna?
Jag tror att det är det att de känner att de har någon de kan lita på, någon som verkligen vill lyssna på vad de har att säga. Någon som inte sprider vidare, någon de alla känner och som inte är med i något gäng. Och så kanske skrivandet hjälper dem att inse vad de egentligem håller på med, ved som händer med dem, med deras värld, med deras vänner.
6. Vilka två olika syner på skola och undervisning ser du i filmen?
* Att skolan är till för smarta (helst vita) barn. Och alla ska anpassa sig till det system som redan finns (som f.ö är urtråkigt och inte främjar någon som helst krativitet). Det ska helst vara som det alltid har varit.
* Skolan är till för ungdomarna och barnen, den ska vara på deras villkor, och lärare och elev ska ha en nära relation, känna varandra väl så att undervisningen kan anpassas till elerverna på ett bra sätt.
7. Vad säger filmen om begreppet sanning?
Att alla har en egen sanning. Följ den!
Romananalys av Skummtimmen av Johan Theorin
Början.
Början i den här boken är en återblick, till kärnan och ursprunget till berättelsens handling. En liten pojkes försvinnande ute på Ölands allvar. Det man får läsa i inledningen fungerar också som missvisande fakta genom hela boken. men blir ledd att tro att Nils Kant är den onda skurken, mördaren. Det visar sig dock att så inte är fallet...
Huvudperson.
Huvudperson i den här boken är Julia Davidsson, dotter till Gerlof Davidsson som också har en stor roll i boken. Det är Julias son Jens som för mer än tjugo år sedan försvann spårlöst ute på allvaret. Hon har ännu inte kunnat släppa honom då hans kropp aldrig återfunnits. Detta har lett till ett tomt liv för Julias del, en enda lång väntan. Hon är en sjukskriven sjuksköterska som sjunker ner i psykiskt förfall och alkoholmissbruk. Men då hennes far, Gerlof, ringer och berättar om ett märkligt paket på posten börjar hon kämpa sig tillbaka. Hon åker tillbaka till Öland där allt började. Hon möter alla minnen och lyckas också förtränga alkoholen. Starkt gjort!
Medhjälpare/mentor. Det kan man säga att Gerlof är. Det är han som får Julia att återvända till Öland. Det är också han som, tillsammans med sina vänner, har funderat över mysteriet och berättat gamla historier om Nils Kant och Öland i skumtimmen. Detta leder till framgångar, men också de gamlas minnen om Öland lyfts fram och kommer till användning i sökandet efter förövaren.
Fienden. Fienden är okänd i största delen av boken. Man tror man vet, men nej! Den mindre konkreta fienden är Julias psykiska tillstånd och hennes alkoholmissbruk. Men också hennes ovilja att acceptera det som hänt, alla omständigheter. När hon tillslut kan se bortom detta kan hon återvända till livet. Hon kan åter ta sin far till sig, förlåta honom och älska honom. Vilket underlättar deras sökande.
Clown. Någon clown finns det egentligen inte i boken tycker jag. Inte någon som är enbart clown i alla fall. Men Gerlof är något av en clown. Han är gammal och ser på sig själv och sitt liv på ett något ironiskt sätt. Han kan vara kallt iakttagande mot sig själv och ganska självkritisk, men på ett komiskt sätt. Han är sarkastisk i berättandet om sitt liv och ger de flesta av sina iakttagelser en komisk framtoning.
Också Julias syster Lena är något av en clown. Hon beter sig som en mamma åt Julia, en hönsmamma som står väldigt mycket för det ”kvinnliga”.
Formbytare. Formbytare finns det flera i den här berättelsen tycker jag. Först och främst Nils Kant, den man som man ända från början trott är mördaren (pga inledningen). Men det visar sig vara den man som fått en hel stad/by på Öland att åter blomma upp. Den mannen är skurken i berättelsen, tillsammans med några andra män man inte stiftat någon större bekantskap med tidigare i berättelsen.
Det formbyte som överraskade mest var ju förstås Nils Kants! Honom får man lära känna hela boken igenom. Hans liv berättas ur hans synvinkel. Han verkar vara en folkilsk och excentrisk person med maktbegär. Inte ond kanske men med en förvrängd och egocentrerad bild av verkligheten och livet. Inte helt otroligt att han skulle kunna begå ett mord till alltså...
Yttre skuggor. Yttre skuggor kan nog i den här berättelsen vara det förflutna. Det har passerat men finns ändå alltid i utkanten av berättelsen. Smyger runt och stör nutiden.
Julias konflikter med sin syster och med Mikael, Jens far, är också yttre skuggor. Framför allt konflikten med Mikael. Julia kan inte släppa honom och hoppas på återförening, trots att han har fru.
Också exploateringen av Öland är något av en yttre skugga. Nya vägar och andra ”moderniteter” ”stör” atmosfären, gör allt annorlunda så att det förflutna inte får fritt spelrum. Det hindrar en lösning. Men som tur är kommer lösningen tillslut i alla fall.
Värld. Världen i den här berättelsen skulla jag vilja säga är en skuggvärld. Förflutet och nutid blandat på Öland.
Krångel. Krånglet i historien är ju att Julia vill lösa gåtan med sin försvunne son, för att kunna släppa honom och gå vidare i livet. Men sen finns det ju de som vill hindra en lösning, vill dölja inblandning eller inte tycker man ska rota i det förflutna. Det blir en kamp mellan ”gott” och ”ont”.
Kris. Kris finns i hela boken i olika former. Ända fram till slutet och lösningen. Krisen är bl.a Julias kamp mot minnen, oviljan att komma tillbaka till Öland, oviljan att överhuvudtaget göra någonting alls. Den parallella krisen är Nils Kants kamp för att få återvända till Öland, till sin mor. Hans ångest över de människor han dödat är en del av krisen. Nils tvingas döda mot sin vilja egentligen, för att få leva fri, för att få återse Öland och sin mor Vera blir han tvungen.
Klimax. Skulle jag säga är då man, ur Nils Kants synvinkel får se honom återvända till Öland. Då han möter de män som hans mor betalat en enorm summa för att få honom. De män som sedan mördar honom för att rädda sina egna skinn. Just mordet på Nils och Jens (som sker samtidigt av misstag) skulle jag säga är absoluta klimax i hela historien. Då sanningen tillslut kommer fram. En väldigt oväntat sanning!! Vilket ger den extra genomslagskraft och betydelse.
Seger. Segern är du Gerlof tillslut gissar sig fram till sanningen, berättar den för Julia och får den bekräftad av poliskonstapeln på ön...
Hemvändande. Då, tillslut när gåtan är löst finner man också Jens' kropp. Det hålls en riktig begravning och Julia kan äntligen , efter 20 år i dvala och grubbel, fortsätta sitt liv och släppa taget om sin älskade och saknade son.
Början i den här boken är en återblick, till kärnan och ursprunget till berättelsens handling. En liten pojkes försvinnande ute på Ölands allvar. Det man får läsa i inledningen fungerar också som missvisande fakta genom hela boken. men blir ledd att tro att Nils Kant är den onda skurken, mördaren. Det visar sig dock att så inte är fallet...
Huvudperson.
Huvudperson i den här boken är Julia Davidsson, dotter till Gerlof Davidsson som också har en stor roll i boken. Det är Julias son Jens som för mer än tjugo år sedan försvann spårlöst ute på allvaret. Hon har ännu inte kunnat släppa honom då hans kropp aldrig återfunnits. Detta har lett till ett tomt liv för Julias del, en enda lång väntan. Hon är en sjukskriven sjuksköterska som sjunker ner i psykiskt förfall och alkoholmissbruk. Men då hennes far, Gerlof, ringer och berättar om ett märkligt paket på posten börjar hon kämpa sig tillbaka. Hon åker tillbaka till Öland där allt började. Hon möter alla minnen och lyckas också förtränga alkoholen. Starkt gjort!
Medhjälpare/mentor. Det kan man säga att Gerlof är. Det är han som får Julia att återvända till Öland. Det är också han som, tillsammans med sina vänner, har funderat över mysteriet och berättat gamla historier om Nils Kant och Öland i skumtimmen. Detta leder till framgångar, men också de gamlas minnen om Öland lyfts fram och kommer till användning i sökandet efter förövaren.
Fienden. Fienden är okänd i största delen av boken. Man tror man vet, men nej! Den mindre konkreta fienden är Julias psykiska tillstånd och hennes alkoholmissbruk. Men också hennes ovilja att acceptera det som hänt, alla omständigheter. När hon tillslut kan se bortom detta kan hon återvända till livet. Hon kan åter ta sin far till sig, förlåta honom och älska honom. Vilket underlättar deras sökande.
Clown. Någon clown finns det egentligen inte i boken tycker jag. Inte någon som är enbart clown i alla fall. Men Gerlof är något av en clown. Han är gammal och ser på sig själv och sitt liv på ett något ironiskt sätt. Han kan vara kallt iakttagande mot sig själv och ganska självkritisk, men på ett komiskt sätt. Han är sarkastisk i berättandet om sitt liv och ger de flesta av sina iakttagelser en komisk framtoning.
Också Julias syster Lena är något av en clown. Hon beter sig som en mamma åt Julia, en hönsmamma som står väldigt mycket för det ”kvinnliga”.
Formbytare. Formbytare finns det flera i den här berättelsen tycker jag. Först och främst Nils Kant, den man som man ända från början trott är mördaren (pga inledningen). Men det visar sig vara den man som fått en hel stad/by på Öland att åter blomma upp. Den mannen är skurken i berättelsen, tillsammans med några andra män man inte stiftat någon större bekantskap med tidigare i berättelsen.
Det formbyte som överraskade mest var ju förstås Nils Kants! Honom får man lära känna hela boken igenom. Hans liv berättas ur hans synvinkel. Han verkar vara en folkilsk och excentrisk person med maktbegär. Inte ond kanske men med en förvrängd och egocentrerad bild av verkligheten och livet. Inte helt otroligt att han skulle kunna begå ett mord till alltså...
Yttre skuggor. Yttre skuggor kan nog i den här berättelsen vara det förflutna. Det har passerat men finns ändå alltid i utkanten av berättelsen. Smyger runt och stör nutiden.
Julias konflikter med sin syster och med Mikael, Jens far, är också yttre skuggor. Framför allt konflikten med Mikael. Julia kan inte släppa honom och hoppas på återförening, trots att han har fru.
Också exploateringen av Öland är något av en yttre skugga. Nya vägar och andra ”moderniteter” ”stör” atmosfären, gör allt annorlunda så att det förflutna inte får fritt spelrum. Det hindrar en lösning. Men som tur är kommer lösningen tillslut i alla fall.
Värld. Världen i den här berättelsen skulla jag vilja säga är en skuggvärld. Förflutet och nutid blandat på Öland.
Krångel. Krånglet i historien är ju att Julia vill lösa gåtan med sin försvunne son, för att kunna släppa honom och gå vidare i livet. Men sen finns det ju de som vill hindra en lösning, vill dölja inblandning eller inte tycker man ska rota i det förflutna. Det blir en kamp mellan ”gott” och ”ont”.
Kris. Kris finns i hela boken i olika former. Ända fram till slutet och lösningen. Krisen är bl.a Julias kamp mot minnen, oviljan att komma tillbaka till Öland, oviljan att överhuvudtaget göra någonting alls. Den parallella krisen är Nils Kants kamp för att få återvända till Öland, till sin mor. Hans ångest över de människor han dödat är en del av krisen. Nils tvingas döda mot sin vilja egentligen, för att få leva fri, för att få återse Öland och sin mor Vera blir han tvungen.
Klimax. Skulle jag säga är då man, ur Nils Kants synvinkel får se honom återvända till Öland. Då han möter de män som hans mor betalat en enorm summa för att få honom. De män som sedan mördar honom för att rädda sina egna skinn. Just mordet på Nils och Jens (som sker samtidigt av misstag) skulle jag säga är absoluta klimax i hela historien. Då sanningen tillslut kommer fram. En väldigt oväntat sanning!! Vilket ger den extra genomslagskraft och betydelse.
Seger. Segern är du Gerlof tillslut gissar sig fram till sanningen, berättar den för Julia och får den bekräftad av poliskonstapeln på ön...
Hemvändande. Då, tillslut när gåtan är löst finner man också Jens' kropp. Det hålls en riktig begravning och Julia kan äntligen , efter 20 år i dvala och grubbel, fortsätta sitt liv och släppa taget om sin älskade och saknade son.
Novellanalys- En ringdans medan mor väntar
Björn-Salmons fajt mot björnen är det som står i centrum, eller egentligen, kanske, Salmons kamp för att ta sig till läkekvinnan och skaffa hjälp åt sin fru som ligger hemma och ska föda.
Klimax i historian är, tycker jag, då björnen reser sig upp på två ben och "kramar" om tallen, varikring de haft sin våldsamma jakt. Salomon kan då börja sätta in dödsstöten, precis efter det att det var han själv som låg i underläge och var påväg att bli dödad.
Upplösningen är, skulle jag säga, då Salomon äntligen lyckats döda björnen, då han somnar av trötthet. Men innan han somnar tänker han på sin kvinna som vid det laget lika gärna skulle kunna vara död...
Sedan hans skräck när björnungen faller ner ur trädet, ner på honom. Hela hans skapelse skakas av skräck, hela hans självförtroende och stolthet är som utplånad och han springer för sitt liv...
Till en början kan man ju tycka att det är Salomon som är hjälten. Han springer, snabb och smidig, för att skaffa hjälp åt sin fru. Plötsligt blir han så angripen av en björn, som då kan tyckas vara den onda, Salomons fiende, som hindrar honom från att hjälpa frun och barnet som är påväg.
När det sedan visar sig att björnens unge sitter i trädet som Salomon, oavsiktligt, valt till skydd kan man ju på ett annat sätt förstå och förklara björnens raseri. Oavsiktligt blir det då Salomon som är en fiende mot mor och barn. Man kan säga att han är en formbytare.
Stämmnigen i berättelsen är tung och dyster, mörk, redan från början, tycker jag. Norrlänskt och gammalt. Sanningen i novellen blir ju, tillslut, att Salomon har en dödad mor på sitt samvete och förlorat hela sin inre styrka. Han är liten, svag och rädd. Man kan säga att det blir björnens sanning som kommer fram tillslut, som går upp för Salomon och får honom att tappa fattningen. Hennes unge sitter trängd uppe i ett träd, en männsika springer runt, runt, runt trädet och vägrar försvinna. Hon blir arg, frustrerad och vill få bort inkräktaren...vilken dock är henne övermäktig...
Författaren
Det är svårt att säga vem det är som berättar om Björn-Salomon. Det låter lite gemytligt, som en saga man berättar vid lägerelden. Berättaren låter som att han/hon vet endel om Salomon, som att han kanske känt/känner honom personligen. Eller är det rantav Salomon som berättar om denna upplevelse själv? Historian är berättad ur hans perspektiv, men i tredje person...så frågan om VEM det är som berättar är ju ganska så öppen...:)
Klimax i historian är, tycker jag, då björnen reser sig upp på två ben och "kramar" om tallen, varikring de haft sin våldsamma jakt. Salomon kan då börja sätta in dödsstöten, precis efter det att det var han själv som låg i underläge och var påväg att bli dödad.
Upplösningen är, skulle jag säga, då Salomon äntligen lyckats döda björnen, då han somnar av trötthet. Men innan han somnar tänker han på sin kvinna som vid det laget lika gärna skulle kunna vara död...
Sedan hans skräck när björnungen faller ner ur trädet, ner på honom. Hela hans skapelse skakas av skräck, hela hans självförtroende och stolthet är som utplånad och han springer för sitt liv...
Till en början kan man ju tycka att det är Salomon som är hjälten. Han springer, snabb och smidig, för att skaffa hjälp åt sin fru. Plötsligt blir han så angripen av en björn, som då kan tyckas vara den onda, Salomons fiende, som hindrar honom från att hjälpa frun och barnet som är påväg.
När det sedan visar sig att björnens unge sitter i trädet som Salomon, oavsiktligt, valt till skydd kan man ju på ett annat sätt förstå och förklara björnens raseri. Oavsiktligt blir det då Salomon som är en fiende mot mor och barn. Man kan säga att han är en formbytare.
Stämmnigen i berättelsen är tung och dyster, mörk, redan från början, tycker jag. Norrlänskt och gammalt. Sanningen i novellen blir ju, tillslut, att Salomon har en dödad mor på sitt samvete och förlorat hela sin inre styrka. Han är liten, svag och rädd. Man kan säga att det blir björnens sanning som kommer fram tillslut, som går upp för Salomon och får honom att tappa fattningen. Hennes unge sitter trängd uppe i ett träd, en männsika springer runt, runt, runt trädet och vägrar försvinna. Hon blir arg, frustrerad och vill få bort inkräktaren...vilken dock är henne övermäktig...
Författaren
Det är svårt att säga vem det är som berättar om Björn-Salomon. Det låter lite gemytligt, som en saga man berättar vid lägerelden. Berättaren låter som att han/hon vet endel om Salomon, som att han kanske känt/känner honom personligen. Eller är det rantav Salomon som berättar om denna upplevelse själv? Historian är berättad ur hans perspektiv, men i tredje person...så frågan om VEM det är som berättar är ju ganska så öppen...:)
Bildanalys! från A hard rain.
[bild]
Bild från A hard rain.
Den här bilden föreställer förintelse tycker jag. Förnedran och utplåning. Någon hatar mannen på bilden och har slagit sönder ”honom”. Tillslut har fotot bleknat och förstörts, blivit suddigt. Precis som den verkliga personen tillslut skulle ha blivit om han utsatts för bildens och ramens misshandel.
Jag blir nedstämd,nedtyngd av bilden. Slagen man föreställer sig ha fallit känns tunga också mot mig.
Jag tycker bilden passar till strofen. ”Jag mötte en man skadad av hat”. Antingen kan man se det som att det är mannen på bilden som blivit skadad av hat, någon annans hat. Slagen, förstörd, förintad.
Eller så kan man se det som att det är mannen som hatar den andre som är skadad. Av sitt eget hat. Hat som river upp känslor hos honom som får honom att skada den andre.
Bild från A hard rain.
Den här bilden föreställer förintelse tycker jag. Förnedran och utplåning. Någon hatar mannen på bilden och har slagit sönder ”honom”. Tillslut har fotot bleknat och förstörts, blivit suddigt. Precis som den verkliga personen tillslut skulle ha blivit om han utsatts för bildens och ramens misshandel.
Jag blir nedstämd,nedtyngd av bilden. Slagen man föreställer sig ha fallit känns tunga också mot mig.
Jag tycker bilden passar till strofen. ”Jag mötte en man skadad av hat”. Antingen kan man se det som att det är mannen på bilden som blivit skadad av hat, någon annans hat. Slagen, förstörd, förintad.
Eller så kan man se det som att det är mannen som hatar den andre som är skadad. Av sitt eget hat. Hat som river upp känslor hos honom som får honom att skada den andre.