Kria Litteraturen - upplysningen.
1. Hör litteratur och politik självklart ihop?
Ja, till stor del tror jag att de gör det. Alla texter kan påverka människor att ändra sitt tankesätt och sin inställning till världen, även om texten inte är skriven för att vara ”politisk”. Och politiker har alltid tagit hjälp av litteratur för att påverka ”vanligt folk”, och för att nå ut till så stora grupper som möjligt.
2. Är egentligen all skönlitteratur politisk, vare sig den utger sig för det eller inte?
Som jag skrev ovan, så tycker jag att all litteratur har förmågan att ändra folks sätt att tänka. Alltså kan all litteratur, inklusive skönlitteraturen, vara politisk.
3. Håller du med Rousseau - att människans föds fri men hamnar överallt i bojor?
Jag vill tro att vi har ett val, huruvida vi skall hamna i bojor eller inte. Jag vill tro att vi kan styra över vårt ”öde” och hur vårt liv utvecklar sig.
Men visst, vi hamnar i bojor, utan tvekan; jobb, skola, familj och annat. Vi har starka band till mycket, och ett visst tvång till att göra vissa saker har vi också, men det är en stor del av dagens samhälle. Vi klarar oss ju nästan inte utan utbildning och ett socialt nätverk.
Vi har djupa band till familjen och vännerna, band som ”tvingar” oss att göra vissa saker, och som i visa fall kan vara begränsande. Men i andra fall är vi väldigt glada över dessa band, de flesta älskar väl sina föräldrar och vänner? Så bojor…ja allt detta är väl bojor, men är de nödvändigtvis dåliga?
Föds vi fria då? Jag skulle inte säga det, vi föds ju in i en familj, och där har vi vår första boja! Så nej, om man överhuvudtaget ska prata om bojor, så är vi människor väldigt fast.
4. Håller du med Rousseau - att allt ägande leder till orättvisor?
Självklart är det så. Om du har något jag inte har, men som jag gärna skulle vilja ha, anser ju jag det som ”orättvist”. Oavsett vad det handlar om är ägande en orättvisa.
5. Är rappen och musiken den konst som ifrågasätter saker idag? Eller uppmanar den endast till våld? Ge exempel!
Ja, musiken är den konst som ifrågasätter mest, och den når dessutom ut till flest människor idag. Det är väl inte all musik som är samhällskritisk, men många artister är väldigt medvetna och kan genom sin musik, och den publicitet de får som artister, påverka andra människor. Och förstås kritisera samhället, med sina texter.
6. Kan du förstå att pornografisk litteratur kan fungera som uttryck för missnöje med samhällssystemet? Är det så idag?
Ja det kan jag förstå, men jag tycker nog inte att det är den bästa propagandan mot någon; att visa personen ifråga ha sex med någon ”olämplig” eller tarvlig person.
Det är ett fegt sätt att kritisera en människa på. Musik och litteratur där kritiken framkommer omedelbart är mycket bättre, bättre än att förolämpa en människa och dra henne i smutsen. Det är enbart elakt, och personen i fråga blir antagligen bara förbannad, och inte det minsta mer medgörlig, tvärtom. Ingen bra idé om du har för avsikt att kunna ändra på situationen!
Och idag kan vi också se det. Bland annat i kvällspressen, hur ofta ser vi inte att de hänger ut någon kändis? För att de supit sig för fulla, eller legat med ”fel” person, för det mesta har de inte ens gjort det som de blir anklagade för, utan man vill bara frossa i att någon ”av högre status” klantat till det för sig.
7. Vad är det som är positivt och optimistiskt i Robinson Krusoe, typiskt för 1700-talet? Återfinns något av det i dokusåpan?
Tyvärr har ja varkennläst den boken eller sett TV-serien… så tyvärr blir det lite svårt att besvara frågan. Men boken kan jag ju i alla fall ta och läsa!
8. Är litteratur bättre om den leder läsare till politisk aktivitet?
Nja… jag tycker nog att litteratur kan vara bra utan att innehålla politisk påverkan. Men behandlar boken att ämne på ett sådant sätt att man blir verkligt intresserad, om du rycks med och även du börjar brinna för ämnet i fråga upplevs litteraturen som mycket bättre, garanterat.
Det kan ju också vara så att litteraturen behandlar något som du inte visste att det pågick (t.ex krig och förtryck), och när du sedan får reda på vad som pågår reagerar du starkt och vill vara med och göra vad du kan mot detta. Och även detta kan ju vara positivt.
9. Berördes du av Nordenflychts dikt om den avskurna livslusten?
Ja verkligen!!
10. Ge exempel på hur humor kan ta upp svåra saker i livet?
Många komiker behandlar sakar som är viktiga idag, och genom att de gör sig roliga över det öppnar de folks ögon för t.ex orättvisor och andra sjuka grejer i vårt samhälle. T.ex Magnus Betnér pratar om allt som är aktuellt just nu, t.ex kriget i Afghanistan, och han driver med soldater, driver med folk som blir upprörda då soldater dör o.s.v. Då han får folk att skratta åt det så öppnar han deras ögon för hur sjukt det egentligen är, även fast det är hemskt.
Humorn hjälper alltså till att behandla svåra och jobbiga ämnen som i annat fall skulle vara svårt att prata om.
11. Vilken insats tycker du Lenngren och Nordenflycht gjorde politiskt?
De öppnade vägen för kvinnor, visade att de kunde göra precis vad de ville. Och de fick det även att bli aningen mer accepterat att kvinnor skrev, eller gjorde annat ”karlgöra”.
12. Uppskattar du bekännande memoarer? Vilket värde kan det vara som gör dem så populära?
Visst kan det vara intressant att läsa om andra människors liv, men jag tycket inte om att gotta mig i andras misslyckanden o.s.v., och det är väl det som ”bekännande memoarer” går ut på; att bekänna sina misstag och bloopers. Och sådant tycker jag gott att man kan behålla för sig själv!
13. Koppla den bekännande memoaren till statusuppdateringar på Facebook!
Det är ju en slags dagbok nästan, en offentlig dagbok som alla kan läsa. Du kan skriva precis vad som helst på din status, men ofta handlar det om vad du gör just nu eller om det har hänt något speciellt. Alltså en typ av memoar.
Ja, till stor del tror jag att de gör det. Alla texter kan påverka människor att ändra sitt tankesätt och sin inställning till världen, även om texten inte är skriven för att vara ”politisk”. Och politiker har alltid tagit hjälp av litteratur för att påverka ”vanligt folk”, och för att nå ut till så stora grupper som möjligt.
2. Är egentligen all skönlitteratur politisk, vare sig den utger sig för det eller inte?
Som jag skrev ovan, så tycker jag att all litteratur har förmågan att ändra folks sätt att tänka. Alltså kan all litteratur, inklusive skönlitteraturen, vara politisk.
3. Håller du med Rousseau - att människans föds fri men hamnar överallt i bojor?
Jag vill tro att vi har ett val, huruvida vi skall hamna i bojor eller inte. Jag vill tro att vi kan styra över vårt ”öde” och hur vårt liv utvecklar sig.
Men visst, vi hamnar i bojor, utan tvekan; jobb, skola, familj och annat. Vi har starka band till mycket, och ett visst tvång till att göra vissa saker har vi också, men det är en stor del av dagens samhälle. Vi klarar oss ju nästan inte utan utbildning och ett socialt nätverk.
Vi har djupa band till familjen och vännerna, band som ”tvingar” oss att göra vissa saker, och som i visa fall kan vara begränsande. Men i andra fall är vi väldigt glada över dessa band, de flesta älskar väl sina föräldrar och vänner? Så bojor…ja allt detta är väl bojor, men är de nödvändigtvis dåliga?
Föds vi fria då? Jag skulle inte säga det, vi föds ju in i en familj, och där har vi vår första boja! Så nej, om man överhuvudtaget ska prata om bojor, så är vi människor väldigt fast.
4. Håller du med Rousseau - att allt ägande leder till orättvisor?
Självklart är det så. Om du har något jag inte har, men som jag gärna skulle vilja ha, anser ju jag det som ”orättvist”. Oavsett vad det handlar om är ägande en orättvisa.
5. Är rappen och musiken den konst som ifrågasätter saker idag? Eller uppmanar den endast till våld? Ge exempel!
Ja, musiken är den konst som ifrågasätter mest, och den når dessutom ut till flest människor idag. Det är väl inte all musik som är samhällskritisk, men många artister är väldigt medvetna och kan genom sin musik, och den publicitet de får som artister, påverka andra människor. Och förstås kritisera samhället, med sina texter.
6. Kan du förstå att pornografisk litteratur kan fungera som uttryck för missnöje med samhällssystemet? Är det så idag?
Ja det kan jag förstå, men jag tycker nog inte att det är den bästa propagandan mot någon; att visa personen ifråga ha sex med någon ”olämplig” eller tarvlig person.
Det är ett fegt sätt att kritisera en människa på. Musik och litteratur där kritiken framkommer omedelbart är mycket bättre, bättre än att förolämpa en människa och dra henne i smutsen. Det är enbart elakt, och personen i fråga blir antagligen bara förbannad, och inte det minsta mer medgörlig, tvärtom. Ingen bra idé om du har för avsikt att kunna ändra på situationen!
Och idag kan vi också se det. Bland annat i kvällspressen, hur ofta ser vi inte att de hänger ut någon kändis? För att de supit sig för fulla, eller legat med ”fel” person, för det mesta har de inte ens gjort det som de blir anklagade för, utan man vill bara frossa i att någon ”av högre status” klantat till det för sig.
7. Vad är det som är positivt och optimistiskt i Robinson Krusoe, typiskt för 1700-talet? Återfinns något av det i dokusåpan?
Tyvärr har ja varkennläst den boken eller sett TV-serien… så tyvärr blir det lite svårt att besvara frågan. Men boken kan jag ju i alla fall ta och läsa!
8. Är litteratur bättre om den leder läsare till politisk aktivitet?
Nja… jag tycker nog att litteratur kan vara bra utan att innehålla politisk påverkan. Men behandlar boken att ämne på ett sådant sätt att man blir verkligt intresserad, om du rycks med och även du börjar brinna för ämnet i fråga upplevs litteraturen som mycket bättre, garanterat.
Det kan ju också vara så att litteraturen behandlar något som du inte visste att det pågick (t.ex krig och förtryck), och när du sedan får reda på vad som pågår reagerar du starkt och vill vara med och göra vad du kan mot detta. Och även detta kan ju vara positivt.
9. Berördes du av Nordenflychts dikt om den avskurna livslusten?
Ja verkligen!!
10. Ge exempel på hur humor kan ta upp svåra saker i livet?
Många komiker behandlar sakar som är viktiga idag, och genom att de gör sig roliga över det öppnar de folks ögon för t.ex orättvisor och andra sjuka grejer i vårt samhälle. T.ex Magnus Betnér pratar om allt som är aktuellt just nu, t.ex kriget i Afghanistan, och han driver med soldater, driver med folk som blir upprörda då soldater dör o.s.v. Då han får folk att skratta åt det så öppnar han deras ögon för hur sjukt det egentligen är, även fast det är hemskt.
Humorn hjälper alltså till att behandla svåra och jobbiga ämnen som i annat fall skulle vara svårt att prata om.
11. Vilken insats tycker du Lenngren och Nordenflycht gjorde politiskt?
De öppnade vägen för kvinnor, visade att de kunde göra precis vad de ville. Och de fick det även att bli aningen mer accepterat att kvinnor skrev, eller gjorde annat ”karlgöra”.
12. Uppskattar du bekännande memoarer? Vilket värde kan det vara som gör dem så populära?
Visst kan det vara intressant att läsa om andra människors liv, men jag tycket inte om att gotta mig i andras misslyckanden o.s.v., och det är väl det som ”bekännande memoarer” går ut på; att bekänna sina misstag och bloopers. Och sådant tycker jag gott att man kan behålla för sig själv!
13. Koppla den bekännande memoaren till statusuppdateringar på Facebook!
Det är ju en slags dagbok nästan, en offentlig dagbok som alla kan läsa. Du kan skriva precis vad som helst på din status, men ofta handlar det om vad du gör just nu eller om det har hänt något speciellt. Alltså en typ av memoar.
En dag i renässansen.
13 juni 1603.
Jag vaknade denna morgon då husan drog ifrån mina gardiner från fönstren, och solen strålade in. Den slog mig i ansiktet med sitt ljus, och bländande mig.
Husan ställde upp de höga fönstren på vid gavel, och lämnade mig sedan. Fåglarna som satt i rosenbuskarna utanför mitt fönster kvittrade i högan sky av lycka för det underbara vädret, och för livet självt. Men jag kände inte minsta lust att sjunga med dem i deras hymn. Nej, igenting var lyckligt denna dag, denna hemska dag. Ty idag skulle mitt olyckliga öde beseglas med en sista, fasansfull handling. Efter det skulle allt jag hållit kärt vara borta för alltid.
Jag dröjde så länge jag kunde i min säng, i solskenet. Jag försökte undvika det oundvikliga och köpa mig själv lite mer tid.
Jag tänkte på Henne, min älskade, som tagits ifrån mig för att giftas bort med en annan man.
Vi träffades första gången för tre år sedan, då vi båda var sjutton år fyllda, på en bal som min fader anordnade. Hennes uppenbarelse var otrolig. Hon hade en ljus, överdådig sammetsklänning broderad med guldtråd. Kjolarna var fylliga och vidlyftiga, likt blomblad, men den korsetterade överdelen av klänningen slöt tätt om hennes lilla kropp, som en vacker blomsterstängel. Hennes mörka hår svallade ner över hennes rygg i vågor, och ramade in hennes ansikte. Hennes ansikte…det ljuvaste ansikte en människa någonsin skådat, det vackraste ansiktet i hela England. Hennes kinder var som små skära äpplen, hennes mun som en liten ros, och hennes ögon rymde hela universum. Min Ellionor…
Jag föll då, och jag föll djupt, och jag faller fortfarande. Men på något förundrande vis följde hon mig, och drog mig upp. Hennes röst kallade på mig, och lyfte mig varje gång till skyarna. Hennes ljuva stämma som aldrig mera ska ropa mitt namn. Å du grymma öde! Ve den där neslige sir Thomas, ve den mannen…!
Jag väcktes ur mina funderingar av en kvinnoröst som ropade på mig. Jag satte mig upp i sängen i ett ögonblick av vilt hopp, men föll tillbaka mot kuddarna då jag insåg mitt misstag: det var bara tjänsteflickan som kallade på mig.
Tillslut tog jag mig upp ur sängen, och gick in i garderoben där min tjänsteflicka väntade med kläderna jag skulle bära idag. Hon hade fångat min sinnestämning i färgen på kläderna. Jag skulle bära en vit skjorta under en mörkt röd väst av siden, till det ett par höga knäbyxor i svart tyg, med mörkröda sidenstrumpor till. Kavajen som jag skulle ha över var djupt svart, med svaga mönstringar i grått. Hade jag varit ensam hade jag kunnat studera mönstret i evighet, och tillslut dragits in i dess förgänglighet och ständiga variation.
Med kläderna på och i ordning gav jag mig av. Till kyrkan, för att bevittna det som slutligen skulle krossa mitt hjärta, och ta ifrån mig min älskade för alltid.
Kyrkan var överdådigt dekorerad, med vita girlander över porten, och runt bänkraderna, som var fyllda med folk. Ellionor hade många vänner, och det hade även sir Thomas. Och här satt de nu, alla de som var lyckliga för parets förenande, och beseglandet av deras gemensamma öde, och jag. Folk tittade på mig, vissa hälsade en aning tafatt och jag hälsade tillbaka. Jag såg på ansiktena omkring mig att få hade väntat att jag skulle komma till bröllopet, men jag hade kommit. För att ta farväl.
Vi intog våra platser, och snart därefter började brudmarschen. Jag vände mig om i bänken, för att kunna se henne. Och där var hon så, som en hägring efter en lång tid av törst och missmod, min Ellionor. Hon var strålande vacker i den enkla, vita klänning som var speciell, bara för idag. Hennes mörka hår var nästan mörkaren än vanligt, och hårnålar gnistrade som stjärnor i det svarta. Jag sparade hennes ansikte till sist, rädd för ad jag skulle se i det. Men mina ögon drogs obönhörligt till hennes anlete, och vad jag såg gjorde mig inte besviken. Hennes kinder var matta, bleka. Hennes mun, starkt röd, utgjorde en häftig konstrast mot hennes ljusa hy, och hennes ögon utstrålade en stilla sorg. De gnistrade mörka och blanka, av tårar? För det liv, tillsammans, som vi önskat så hett, och som nu gick förlorat?
Jag mötte hennes blick för ett ögonblick, och hon nickade en kort hälsning och log mot mig. Ett litet leende, och ändå fick det det att värka i mig. Framme vid altaret väntade sir Thomas på sin brud. Hennes far ledde henne ända fram, och överlämnade henne i sir Thomas vård. Själva vigselakten gick fort, och snart tågade de nygifta ut ur kyrkan, till rungande applåder och ståtlig musik. När de försvann ut genom kyrkporten tycktes det mig som att det blev oändligt mörkt i kyrkan; dess enda ljuskälla hade vandrat därifrån.
Jag blev sittande i bänken tills alla andra lämnat kyrkan, och stapplade därefter fram till altaret och knäböjde. Hur kan du vara så här grym mot mig, min gud?
Jag stod där en evighet tycktes det mig, men jag fann inget ljus, fick inget svar. Så jag lämnade kyrkan.
Jag var bjuden till firandet av det nyblivna paret, men jag kände att det var mer än vad jag klarade av just nu. Och vem skulle vilja ha mig där? En hålögd ung man utan någon livsgnista kvar. Nej, jag lät bli för Ellionors skull. Hon skulle slippa se mig sådan, jag skulle inte göra hennes lidande värre. Så jag vandrade hemåt, i ett töcken av sorg och förvirring. Mitt liv hade mist sin mittpunkt, sin förankring, och jag svävade nu fritt i kosmos.
Hur jag kom hem minns jag inte, men väl hemma drog jag mig tillbaka, och nu sitter jag här och skriver. Jag känner mig tom. men någonstans inom mig spirar ändå ett hopp, ett hopp om en framtid, ett hopp om liv.
God natt kära dagbok! Jag skriver snart igen.
Utdrag ur en dagbok funnen i ett gammalt residens i norra England, i samband med att en gammal släkt dött ut, och en ny familj flyttade in i residenset. (författarens anmärkning)
Jag vaknade denna morgon då husan drog ifrån mina gardiner från fönstren, och solen strålade in. Den slog mig i ansiktet med sitt ljus, och bländande mig.
Husan ställde upp de höga fönstren på vid gavel, och lämnade mig sedan. Fåglarna som satt i rosenbuskarna utanför mitt fönster kvittrade i högan sky av lycka för det underbara vädret, och för livet självt. Men jag kände inte minsta lust att sjunga med dem i deras hymn. Nej, igenting var lyckligt denna dag, denna hemska dag. Ty idag skulle mitt olyckliga öde beseglas med en sista, fasansfull handling. Efter det skulle allt jag hållit kärt vara borta för alltid.
Jag dröjde så länge jag kunde i min säng, i solskenet. Jag försökte undvika det oundvikliga och köpa mig själv lite mer tid.
Jag tänkte på Henne, min älskade, som tagits ifrån mig för att giftas bort med en annan man.
Vi träffades första gången för tre år sedan, då vi båda var sjutton år fyllda, på en bal som min fader anordnade. Hennes uppenbarelse var otrolig. Hon hade en ljus, överdådig sammetsklänning broderad med guldtråd. Kjolarna var fylliga och vidlyftiga, likt blomblad, men den korsetterade överdelen av klänningen slöt tätt om hennes lilla kropp, som en vacker blomsterstängel. Hennes mörka hår svallade ner över hennes rygg i vågor, och ramade in hennes ansikte. Hennes ansikte…det ljuvaste ansikte en människa någonsin skådat, det vackraste ansiktet i hela England. Hennes kinder var som små skära äpplen, hennes mun som en liten ros, och hennes ögon rymde hela universum. Min Ellionor…
Jag föll då, och jag föll djupt, och jag faller fortfarande. Men på något förundrande vis följde hon mig, och drog mig upp. Hennes röst kallade på mig, och lyfte mig varje gång till skyarna. Hennes ljuva stämma som aldrig mera ska ropa mitt namn. Å du grymma öde! Ve den där neslige sir Thomas, ve den mannen…!
Jag väcktes ur mina funderingar av en kvinnoröst som ropade på mig. Jag satte mig upp i sängen i ett ögonblick av vilt hopp, men föll tillbaka mot kuddarna då jag insåg mitt misstag: det var bara tjänsteflickan som kallade på mig.
Tillslut tog jag mig upp ur sängen, och gick in i garderoben där min tjänsteflicka väntade med kläderna jag skulle bära idag. Hon hade fångat min sinnestämning i färgen på kläderna. Jag skulle bära en vit skjorta under en mörkt röd väst av siden, till det ett par höga knäbyxor i svart tyg, med mörkröda sidenstrumpor till. Kavajen som jag skulle ha över var djupt svart, med svaga mönstringar i grått. Hade jag varit ensam hade jag kunnat studera mönstret i evighet, och tillslut dragits in i dess förgänglighet och ständiga variation.
Med kläderna på och i ordning gav jag mig av. Till kyrkan, för att bevittna det som slutligen skulle krossa mitt hjärta, och ta ifrån mig min älskade för alltid.
Kyrkan var överdådigt dekorerad, med vita girlander över porten, och runt bänkraderna, som var fyllda med folk. Ellionor hade många vänner, och det hade även sir Thomas. Och här satt de nu, alla de som var lyckliga för parets förenande, och beseglandet av deras gemensamma öde, och jag. Folk tittade på mig, vissa hälsade en aning tafatt och jag hälsade tillbaka. Jag såg på ansiktena omkring mig att få hade väntat att jag skulle komma till bröllopet, men jag hade kommit. För att ta farväl.
Vi intog våra platser, och snart därefter började brudmarschen. Jag vände mig om i bänken, för att kunna se henne. Och där var hon så, som en hägring efter en lång tid av törst och missmod, min Ellionor. Hon var strålande vacker i den enkla, vita klänning som var speciell, bara för idag. Hennes mörka hår var nästan mörkaren än vanligt, och hårnålar gnistrade som stjärnor i det svarta. Jag sparade hennes ansikte till sist, rädd för ad jag skulle se i det. Men mina ögon drogs obönhörligt till hennes anlete, och vad jag såg gjorde mig inte besviken. Hennes kinder var matta, bleka. Hennes mun, starkt röd, utgjorde en häftig konstrast mot hennes ljusa hy, och hennes ögon utstrålade en stilla sorg. De gnistrade mörka och blanka, av tårar? För det liv, tillsammans, som vi önskat så hett, och som nu gick förlorat?
Jag mötte hennes blick för ett ögonblick, och hon nickade en kort hälsning och log mot mig. Ett litet leende, och ändå fick det det att värka i mig. Framme vid altaret väntade sir Thomas på sin brud. Hennes far ledde henne ända fram, och överlämnade henne i sir Thomas vård. Själva vigselakten gick fort, och snart tågade de nygifta ut ur kyrkan, till rungande applåder och ståtlig musik. När de försvann ut genom kyrkporten tycktes det mig som att det blev oändligt mörkt i kyrkan; dess enda ljuskälla hade vandrat därifrån.
Jag blev sittande i bänken tills alla andra lämnat kyrkan, och stapplade därefter fram till altaret och knäböjde. Hur kan du vara så här grym mot mig, min gud?
Jag stod där en evighet tycktes det mig, men jag fann inget ljus, fick inget svar. Så jag lämnade kyrkan.
Jag var bjuden till firandet av det nyblivna paret, men jag kände att det var mer än vad jag klarade av just nu. Och vem skulle vilja ha mig där? En hålögd ung man utan någon livsgnista kvar. Nej, jag lät bli för Ellionors skull. Hon skulle slippa se mig sådan, jag skulle inte göra hennes lidande värre. Så jag vandrade hemåt, i ett töcken av sorg och förvirring. Mitt liv hade mist sin mittpunkt, sin förankring, och jag svävade nu fritt i kosmos.
Hur jag kom hem minns jag inte, men väl hemma drog jag mig tillbaka, och nu sitter jag här och skriver. Jag känner mig tom. men någonstans inom mig spirar ändå ett hopp, ett hopp om en framtid, ett hopp om liv.
God natt kära dagbok! Jag skriver snart igen.
Utdrag ur en dagbok funnen i ett gammalt residens i norra England, i samband med att en gammal släkt dött ut, och en ny familj flyttade in i residenset. (författarens anmärkning)
Kria Litteraturen - medeltiden.
1. Hur kan religion och sex knytas samman i livet?
Tänk på berättelserna i Decamerone !
Tja…Präster eller munkar kan dra över människor bäst dom vill, för dom gör det ju för att ”driva djävulen ända in i helvetet!”…
Typ…annars har ju religion bara dåliga saker att säga om sex. Helst ska man ju inte ens tänka på det, så ja…det har väl inte så mycket med varandra att göra.
2. Vad tror du kan ligga i att “novellen är mycket större på insidan än på utsidan”?
Det är en väldigt kort berättelse, men den kan innehålla väldigt mycket. I noveller ryms mycket känslor. Man får fria tyglar att fantisera och göra egna bilder, eftersom noveller för det mesta är väldigt koncentrerade till handlingen, och därmed inte så detaljrik. Gör man sig egna bilder färgas de av det som vi för tillfället har omkring oss, det vi tänker på och bekymrar oss, historien kommer oss alltså väldigt nära, eftersom den nästan blir vår egen.
3. Håller du med om att för att bli en hel människa så behöver man olika berättelser?
Nja…jag tror inte att livet är en saga. Och jag tror inte heller att vi behöver sagor för att bli ”hela”, det är ju bara ett
tidsfördriv. Jag tycker snacket om att vi behöver vissa saker som t.ex litteratur, bil, god mat och godis o.s.v. är BULLSHIT!!! Vi behöver inget av det för att överleva, så nej, jag håller inte med om att vi behöver berättelser. Men jag kan hålla med om att vi behöver en varierad bild av vår omgivning och vårt liv. Men inte i form av sagor, utan andras och egna iakttagelser och erfarenheter.
4. Kan du se ditt liv som en berättelse?
Niet.
5. Kan du se litteraturen som en god livsterapi?
Nej, jag anser att (den mesta) litteratur är ett tidsfördriv, och framförallt en verklighetsflykt. Och jag tror inte att verklighetsflykt är en bra livsterapi. Vad är ens livsterapi för något?
6. Styrs vi av regler och konventioner lika mycket som medeltidsmänniskan?
Jag skulle säga att vi styrs mindre nu, fast ändå mer. Vi styrs numera från så många olika håll, alla delar av vårt liv styrs utifrån. Till och med i vårt privatliv styrs vi, av vad som anses ”normalt” eller ”korrekt”. Så det kanske är så att vi styrs mera nu, än förr i tiden.
7. Varför uppstår kvinnofientlighet hos vissa män? T ex teologen Thomas Aquinas?
För de inte klarar av att inse at kvinnor är dem överlägsna.
8. Är all kristendom kvinnofientlig? (Se bra artikel http://www.lifeissues.net/writers/kac/kac_17churchhatewomen.html)
Jag skulle säga att kristendomen är allmänt nedsättande mot hela människosläktet. Vi är tomma lerkärl, som är sköra och fula. Och den är extra nedsättande mot kvinnor kanske? Men Maria-Magdalena är väl ett bra exempel på att kvinnorna ändå har en viss respekt inom kristendomen. Men gäller den respekten alla kvinnor? Bara prostituerade kanske…
(har inte läst artikeln)
9. Kan helvetesrespekt vara bra för vissa människor? Vilka? För dig?
De som helt saknar respekt för andra människor, eller saker skulle kanske behöva det. Om de skulle få respekt för någonting kanske de skulle få det för andra saker med. Men det är nog tveksamt om man kan ändra en människas mentalitet med skräck.
10. Har du gjort något lajv? Vad kan det ge en person att vara med?
Nej. Det vet jag inte, en känsla av att vara speciell? Att känna sig som en skådespelare? Inte vet jag, jag tycker nog att det skulle vara väldigt pinsamt att vara med i ett lajv, jag skulle nog inte kunna leva mig in tillräcklig i min roll för att kunna ta det seriöst.
11. Gillar du fantasy? Uppfattar du att det handlar om gränslös fantasi?
Ja, jag gillar fantasy. Inte så att jag önskar att den vanliga världen skulle vara sådan, men det är mycket spännande och fascinerande läsning, indeed!
Nä inte gränslös, det går en gräns mellan bra fantasi och gränslös fantasi. Jag tror man måste begränsa sig lite för att få berättelsen att bli trovärdig. Är den inte det är den inte heller bra, tycker jag.
12. Är fantasy längtan tillbaka till Medeltiden? Längtar du?
Nja, jag tror inte att den moderna människan skulle klara va att leva under medeltida förhållanden. Jag tycker att fantasy är en hyllning till medeltiden, till den oupptäckta, oändligt stora och spännande världen, som vi inte vet allt om. En hyllning till ett enkelt levnadssätt, och en hyllning till friheten, men kanske inte till själva medeltiden.
13. Gillar du magiska portar som för in i andra världar? Eller pälsskåp?
Ja, om de är snyggt skapade, och verkligen hör till historien. Då gillas dom!
14. Kan du se livet som en resa? Som leder genom svårigheter till visdom?
Njo kanske. Det är i alla fall något vi ska ta oss igenom. Och på vägen lär vi oss en massa saker, tillslut når vi kanske någon slags visdom. Men jag tror också att man ska vara ”mottaglig” för visdomen. Vem som helst blir inte vis, tror jag. Inte på det sätt vi tänker oss ”vis” i alla fall.
15. Kan du se krig som en fantasygrej? Alltså gilla krig som fantasi? På datorn och nätet?
Nej, jag uppskattar inte våld och övergrepp. Och jag är inge vidare på dator/tv-spel så krig är inget för mig, någonstans.
Dessutom kan väl allt bli en slags verklighet? De som man skjuter i sådana spel är ”bara fienden”, men i verkligheten skulle de vara riktiga människor, enskilda individer. Men den känslan kan man trubba av med spel, och därmed…ja…skapar man kanske mer krigiska människor? Eller människor som saknar empati och medkänsla för andra människor?
16. Finns det något fint i riddarens höviska dyrkan av kvinnans renhet? Finns det idag?
Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om deras ”höviska dyrkan”. Den skiljer sig väl något från kvinnosynen på medeltiden, eller?
Men ja den finns idag, men det är inte den typ av dyrkan som är vanligast i dagens samhälle, skulle jag säga. Om det ens finns någon dyrkan för kvinnor… för duktiga, kunniga kvinnor finns mycket dyrkan och uppskattning, men för vanliga, ”medelmåttiga” kvinnor…? Nja tveksamt tycker jag nog.
Tja…Präster eller munkar kan dra över människor bäst dom vill, för dom gör det ju för att ”driva djävulen ända in i helvetet!”…
Typ…annars har ju religion bara dåliga saker att säga om sex. Helst ska man ju inte ens tänka på det, så ja…det har väl inte så mycket med varandra att göra.
2. Vad tror du kan ligga i att “novellen är mycket större på insidan än på utsidan”?
Det är en väldigt kort berättelse, men den kan innehålla väldigt mycket. I noveller ryms mycket känslor. Man får fria tyglar att fantisera och göra egna bilder, eftersom noveller för det mesta är väldigt koncentrerade till handlingen, och därmed inte så detaljrik. Gör man sig egna bilder färgas de av det som vi för tillfället har omkring oss, det vi tänker på och bekymrar oss, historien kommer oss alltså väldigt nära, eftersom den nästan blir vår egen.
3. Håller du med om att för att bli en hel människa så behöver man olika berättelser?
Nja…jag tror inte att livet är en saga. Och jag tror inte heller att vi behöver sagor för att bli ”hela”, det är ju bara ett
tidsfördriv. Jag tycker snacket om att vi behöver vissa saker som t.ex litteratur, bil, god mat och godis o.s.v. är BULLSHIT!!! Vi behöver inget av det för att överleva, så nej, jag håller inte med om att vi behöver berättelser. Men jag kan hålla med om att vi behöver en varierad bild av vår omgivning och vårt liv. Men inte i form av sagor, utan andras och egna iakttagelser och erfarenheter.
4. Kan du se ditt liv som en berättelse?
Niet.
5. Kan du se litteraturen som en god livsterapi?
Nej, jag anser att (den mesta) litteratur är ett tidsfördriv, och framförallt en verklighetsflykt. Och jag tror inte att verklighetsflykt är en bra livsterapi. Vad är ens livsterapi för något?
6. Styrs vi av regler och konventioner lika mycket som medeltidsmänniskan?
Jag skulle säga att vi styrs mindre nu, fast ändå mer. Vi styrs numera från så många olika håll, alla delar av vårt liv styrs utifrån. Till och med i vårt privatliv styrs vi, av vad som anses ”normalt” eller ”korrekt”. Så det kanske är så att vi styrs mera nu, än förr i tiden.
7. Varför uppstår kvinnofientlighet hos vissa män? T ex teologen Thomas Aquinas?
För de inte klarar av att inse at kvinnor är dem överlägsna.
8. Är all kristendom kvinnofientlig? (Se bra artikel http://www.lifeissues.net/writers/kac/kac_17churchhatewomen.html)
Jag skulle säga att kristendomen är allmänt nedsättande mot hela människosläktet. Vi är tomma lerkärl, som är sköra och fula. Och den är extra nedsättande mot kvinnor kanske? Men Maria-Magdalena är väl ett bra exempel på att kvinnorna ändå har en viss respekt inom kristendomen. Men gäller den respekten alla kvinnor? Bara prostituerade kanske…
(har inte läst artikeln)
9. Kan helvetesrespekt vara bra för vissa människor? Vilka? För dig?
De som helt saknar respekt för andra människor, eller saker skulle kanske behöva det. Om de skulle få respekt för någonting kanske de skulle få det för andra saker med. Men det är nog tveksamt om man kan ändra en människas mentalitet med skräck.
10. Har du gjort något lajv? Vad kan det ge en person att vara med?
Nej. Det vet jag inte, en känsla av att vara speciell? Att känna sig som en skådespelare? Inte vet jag, jag tycker nog att det skulle vara väldigt pinsamt att vara med i ett lajv, jag skulle nog inte kunna leva mig in tillräcklig i min roll för att kunna ta det seriöst.
11. Gillar du fantasy? Uppfattar du att det handlar om gränslös fantasi?
Ja, jag gillar fantasy. Inte så att jag önskar att den vanliga världen skulle vara sådan, men det är mycket spännande och fascinerande läsning, indeed!
Nä inte gränslös, det går en gräns mellan bra fantasi och gränslös fantasi. Jag tror man måste begränsa sig lite för att få berättelsen att bli trovärdig. Är den inte det är den inte heller bra, tycker jag.
12. Är fantasy längtan tillbaka till Medeltiden? Längtar du?
Nja, jag tror inte att den moderna människan skulle klara va att leva under medeltida förhållanden. Jag tycker att fantasy är en hyllning till medeltiden, till den oupptäckta, oändligt stora och spännande världen, som vi inte vet allt om. En hyllning till ett enkelt levnadssätt, och en hyllning till friheten, men kanske inte till själva medeltiden.
13. Gillar du magiska portar som för in i andra världar? Eller pälsskåp?
Ja, om de är snyggt skapade, och verkligen hör till historien. Då gillas dom!
14. Kan du se livet som en resa? Som leder genom svårigheter till visdom?
Njo kanske. Det är i alla fall något vi ska ta oss igenom. Och på vägen lär vi oss en massa saker, tillslut når vi kanske någon slags visdom. Men jag tror också att man ska vara ”mottaglig” för visdomen. Vem som helst blir inte vis, tror jag. Inte på det sätt vi tänker oss ”vis” i alla fall.
15. Kan du se krig som en fantasygrej? Alltså gilla krig som fantasi? På datorn och nätet?
Nej, jag uppskattar inte våld och övergrepp. Och jag är inge vidare på dator/tv-spel så krig är inget för mig, någonstans.
Dessutom kan väl allt bli en slags verklighet? De som man skjuter i sådana spel är ”bara fienden”, men i verkligheten skulle de vara riktiga människor, enskilda individer. Men den känslan kan man trubba av med spel, och därmed…ja…skapar man kanske mer krigiska människor? Eller människor som saknar empati och medkänsla för andra människor?
16. Finns det något fint i riddarens höviska dyrkan av kvinnans renhet? Finns det idag?
Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om deras ”höviska dyrkan”. Den skiljer sig väl något från kvinnosynen på medeltiden, eller?
Men ja den finns idag, men det är inte den typ av dyrkan som är vanligast i dagens samhälle, skulle jag säga. Om det ens finns någon dyrkan för kvinnor… för duktiga, kunniga kvinnor finns mycket dyrkan och uppskattning, men för vanliga, ”medelmåttiga” kvinnor…? Nja tveksamt tycker jag nog.
Kria Litteraturen – antiken.
1. Vreden skall levas ut, det är sunt att släppa ut sin vrede. Bl.a genom krig, meja ner motståndaren bara!!
Kanske grekerna tyckte…men också jag tycker att det kan vara bra att ibland släppa på trycket lite och skrika, gorma och sparka lite. Men kanske inte mot någon speciell,ingen fiende eller så. Träning är ett bra sätt, att ta ut sig helt, tvinga sig att orka lite till, lite till... Ta it ilskan på sig själv, ilskan mot andra, riktat tillbaka till mig. För i dagens samhälle är det inte okej att säga rakt ut vad man tycker och tänker, eller fräsa åt folk som egentligen skulle förtjäna det... Folk blir stötta, och det funkar inte helt enkelt.
2. Är mitt öde redan skrivet? Har jag en förutbestämd stig att följa? Är det upp till mig vad som händer längs vägen? Svårt att säga, kanske är det både och? Men egentligen tycker jag inte att det spelar någon roll, huvudsaken man gör det man vill och lever sitt liv som man vill, vilket ioförsig är samma sak som att ha kontrollen över det.
”Livet ses som ett stort äventyr. Spänningen ligger i att inte veta vad som ska hända.” Ett bra citat tycker jag, och jag tycker att oavsett om det är vi själva eller någon annan som bestämmer vad som händer oss så är livet ett äventyr värt att leva fullt ut, hela tiden!
3. Att leva skulle jag säga. Att nyttja den tid vi fått till att göra det vi vill. Men jag tror att vi alla har olika mål med sina liv, alla individer har sin egen plan, precis som sin egen personlighet.
4. De går att besegra och överlista (om det är nödvändigt). Både jättarna och samhället.
5. Nej, jag tycker det är en väldigt personlig, men stark, kraft. Sedan skulle jag nog säga att det är kärleken, inte sexualiteten som är den här kraften. Som griper tag i en, slår ner en med sin slägga, förhäxar och trollbinder en. Sex blir sedan en naturlig, nästan oundviklig följd, på kärlekens förtrollning.
6. Nej det tycker jag inte. Jag tycker sex handlar om ett slags gemenskap som delar med den man älskar. Det är för båda och knyter starka band, om den är grundad på kärlek.
Är den inte det så kan det vara ett maktspel, en lek om dominans och makt över den andra parten. Men mer än en lek skulle jag inte säga att det är. Oavsett vilka det gäller. Och nej jag skulle inte säga att den som penetrerar har makten. Men att män är starka och kan ta vad de vill ha, när de vill är däremot en slags maktfaktor, skrämmande.
Jag tycker sex mellan generationer är sjukt. Inte okej. Oavsett vem som inleder det eller vilka bra följder det kan få. Det finns andra sätt att komma i kontakt med t.ex arbetsgivare m.fl., eller in i sociala kretsar. Och sex kan man lära sig med jämnåriga. Inga gamla gubbar, tack!
7. Det låter som att homosexuellt och transsexuellt uttalande skulle jag säga… Afrodite är egentligen en man som älskar pojkar…?
8. Det tycker jag inte. De ville väl få vara själva med sina pojkar, inga kvinnor skulle få konkurrera med dem, pojkar,pojkar,pojkar. Alltså gjorde man det till en allmän uppfattning att kvinnors sexualitet är något smutsigt och omättligt, inget sex för dem! =fritt fram för småpojkar.
Eller kanske ville de begränsa befolkningsökningen? Hahaha!
Nä men jag vet faktiskt inte vad de skulle vinna på att säga så, ville de inte ha sex med kvinnor? Ansågs det inte lika bra som idag? Var det inte skönt? Vem vet? De kanske var rädda att kvinnorna genom sin sexualitet hade makt över dem. Eller kanske genom deras egen åtrå till kvinnorna som satte dem i den sits att de var beroende av kvinnorna, att de släppte till. De blev alltså beroende av kvinnornas vilja, och tappade därmed sin makt.
9. Jag kan få reda på vad andra tycker och tänker, men ett samtal eller så skulle nog ge en tydligare bild av vad någon annan tycker och tänker.
Så nej det tycker jag inte. Mina egna tankar formar det jag läser, mina värderingar bakar jag omedvetet in i det jag läser och därmed så blir det inte en tillförlitlig källa.